Datorskärmen gick sönder (snacka om att jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag inte har en fungerande dator! Pinsamt!), men nu har jag fått låna en gammal hederlig skärm så jag åtminstone kan använda den.

Jag fick jätteont i magen efter jobbet i torsdags så jag sjukade mig i fredags eftersom vi haft magsjuka bland personalen på jobbet. Men det var ingenting. Stressmage kanske? Men det är oerhört skönt att vara ledig tre dar, det var verkligen vad jag behövde.

Jag har fortsatt med mina promenader och försökt lägga in lite sjukgymnastik för att träna stabiliseringsmusklerna, men så mycket svårare det är att göra det utan att ha en jobbig sjukgymnast som skriker på mig "Lite till! Lite till! Lite högre! Lite till!". Jag gör tills det blir jobbigt och lite till, men inte alls så mycket "lite till" som sjukgymnasten tycker jag ska göra. På måndag ska jag fortsätta försöka hitta en sjukgymnast här uppe. Och kanske ringa företagshälsovården så jag kan få lite diklofenak utskrivet och kanske kan sluta knapra så jäkla mkt tramadol. Mormor tipsade om sån smärtgel, hon sa att det funkar på hennes ischias. Jag tror jag har provat förut utan resultat, men kanske ska prova igen.

Försöker promenera även när jag är ledig. Först tog det emot för det gör ju så ont att gå, men upptäckte att när jag går i min egna takt (dvs inte småspringer till t-banan eller mellan t-banan och sjukhuset) så gör det bara gott att gå. Det gör jätteont först, men sen har jag inte alls mycket ont i benet resten av dagen. Tänker att jag ska promenera 2km varje dag även när jag är ledig. Det blir ju inte 10 000 steg/dag som det blir på jobbet, men det vore nog lite för mycket begärt.

Det märks att väldigt mycket handlar om ifall jag har ont eller inte. Ont = jag är ledsen, nedstämd, pessimistisk, lättirriterad, inget tålamod. Inte ont = jag är glad, motiverad, "som vanligt". Jag läste en artikel en gång om KBT vid kronisk smärta. Det låter kanske konstigt, men det är viktigt att inte låta smärtan ta överhanden och styra ens liv. Men det är väldigt svårt eftersom det är nästan omöjligt att ens tänka på något annat när man har ont. Önskar i alla fall att jag kan bli bättre på det. Har blivit lite feg igen. Vågar inte göra för mycket, t.ex. gå på krogen, för jag är rädd att få ont. Vågade inte ens gå på bio i helgen för det gör oftast ont att sitta still i de lutade biosätena i ett par timmar. Som sagt, smärtan styr mig. Kunde jag välja att inte jobba skulle jag välja bort det också pga rädslan för smärta. Och samtidigt så känner jag mig så isolerad, ensam och uttråkad för att jag inte gör saker utöver jobbet.

Jag har precis börjat i en sömnstudie. Det är en studie som görs av Karolinska och Internetpsykiatrin. Nu gör jag bara lite inledande enkäter och sömndagbok inför behandlingen. Sen ska jag få se vad det är för behandling jag får. Det ska vara två grupper som båda får behandling via internet, men den ena gruppen ska få ha kontakt med en behandlare. Spännande tyckte jag. :) Och kan ju inte skada att få lite "sömntips" gratis eftersom jag är periodare när det gäller sömnproblem. Oftast reder jag ut vad problemen beror på och kan sova bättre igen, men så kommer nästa sak som stressar upp mig och så är jag tillbaka i samma sits igen. Så jag tyckte det var en bra idé. :)

Hittade på lite delmål. Jag har ganska långt mellan mina olika delmål men det är för att jag vill kunna ha riktiga belöningar till varje delmål. Och nu kan jag verkligen dra till med fina belöningar, till skillnad från när jag aldrig hade pengar. Det är kul. :) Att hitta en belöning som inte kostar något men som man ändå inte gör till vardags är inte lätt. Jag skulle kunna ha minidelmål mellan de stora delmålen, men det känns inte som att jag behöver det just nu. Tidigare har jag stirrat väldigt mycket på slutmålet, men det gör jag inte nu. Jag koncentrerar mig enbart på Delmål 1 och hur mycket bättre jag kommer må i kroppen när jag nått dit. Det känns inte lika långt att tänka "Jag ska gå ner 10kg" som att tänka "Jag ska gå ner 10 kg och sen 40 till".
Varje minskat kilo kommer göra det lättare att gå och röra mig och förmodligen att det gör mindre ont (bevis igen på att smärtan styr mitt liv).

Slutligen: Jag upptäckte att om nio veckor har jag två helger på raken som jag är ledig fre-sön. :P Man måste ha något att se fram emot!