Jag önskar jag kunde skriva ett jättepepp inlägg om hur fantastiskt bra allting går och vad roligt allting är, men det vore ganska långt från sanningen.

De två första veckorna på jobbet har varit väldigt tuffa för mig. Patienterna har varit väldigt dåliga och en dag hände en sak som gav mig en sån flashback tillbaka till när jag sa hejdå till min döda farmor och höll hennes kalla hand i min. Jag började gråta på jobbet. :S Så otroligt pinsamt.
Mina arbetskamrater sa att det inte var någon fara och att det händer alla när man har ett sånt jobb och något tungt har hänt. Men det känns pinsamt just för att jag är ny och jag vill inte att de ska tänka att jag inte passar till jobbet.

Sen har jag mått fysiskt dåligt de senaste dagarna. Haft extra ont i ischiasen, haft svårt att gå. Varit hängig och matt i kroppen. Igår fick jag feber och muskel- och ledsmärtor. Men idag är det bättre. Jag vet inte om jag är sjuk eller om jag bara är väldigt väldigt sliten??
Hade väldigt svårt att somna pga muskelsmärtorna men sen när jag väl somnat så vaknade jag mitt i natten med en sån fruktansvärd ischiassmärta att jag bara flämtade till och började storgråta. Försökte sätta mig upp men det gick inte. Min pojkvän hjälpte mig att ställa mig men jag kunde inte stå upp. Tog en näve smärtstillande och väntade en stund och sen skjutsade han mig på kontorsstolen till badrummet så jag kunde gå på toa (ska man skratta eller gråta?). Tog några timmar sen började smärtan sakta gå ner. Nu är jag öm men inte alls den där fruktansvärda skarpa smärtan.

Jag vet inte vad det är som händer i min kropp. Jag vet inte vad det här beror på. Jag vet inte vad jag ska göra. Får ångest vid tanken på att det kommer sluta med att jag måste bli sjukskriven. Alla säger att hälsa kommer före jobb, men det gör det inte när man inte har rätt till sjukpenning.