Vilken fantastisk naprapat det finns här. Hon är så kunnig. Hon har stenkoll på skelettet och såg direkt att jag lutar mig åt höger när jag går och då vrider axlarna och huvudet.
Sen masserade hon ryggen för att släppa spänningarna där och så stretchade och vred och knakade hon lite. Hoppas det ger samma resultat som den andra naprapaten för jag klarar inte av när det gör så där ont. Jag har rätt hög smärttröskel nu när jag haft ont så länge men samtidigt klarar jag inte av riktigt svår smärta psykiskt. Klarar det inte bara. När han satte armbågen på nån riktigt öm punkt i höften (och hela min höft är riktigt öm) och hängde med sin vikt mot den punkten kändes det som nån högg en kniv in i den punkten och sen hällde syra på mitt ben. Och han höll kvar där i flera minuter. Nej, det var för mycket för mig.

Den nya naprapaten sa också att cykling är jättebra så här ska fortsätta cyklas.
En rolig sak jag upptäckt är att jag mindre inkontinent nu. :) Har varit lite inkontinent sen operationen. Men nu är det bättre. Kanske cyklingen gör nytta där?

 

 

 

En annan sak jag tänkt på.

Jag måste ju fortfarande få hjälp med min ångestproblematik. Vet att på min vårdcentral finns det kbt-terapeuter. Sist jag skulle ha nya mediciner från min läkare så frågade jag telefonsyrran om jag kunde få tid till en terapeut, men hon sa att jag fick prata med läkaren om det. Men sen när läkaren ringde så var han så stressad så när vi äntligen kommit igenom sjukskrivning och mediciner så var det inte läge att börja prata om att jag har en ”komplex ångestproblematik” som jag aldrig nämnt för honom innan. Så jag sa inget.

Måste ta mig för att ringa igen så jag får en tid. Får inte tappa det här nu när jag äntligen efter 20 år hittat något som faktiskt hjälper mig. Jag vet att ju längre jag går utan behandling ju sämre blir jag igen.

Just nu skulle jag vilja ha en kurator eller liknande och bara prata och prata om allt som jag måste gå igenom just nu. Men om jag fick träffa en kbt-terapeut så kunde jag kanske få prata lite med den personen samtidigt som jag gjorde kbt.

En vän tipsade mig om boken Ingen panik – fri från panik- och ångestattack er i 10 steg med kognitiv beteendeterapi. Köpte den,  men nu när jag läst inledning och steg 1 så verkar den inte riktigt vara för mig. :/ Tråkigt. Dyr var den med. Men jag fortsätter väl läsa några steg till och ser vad den säger att jag ska göra. Jag har ju inte så många panikattacker längre, några per år kanske, men jag är mera åt gad - generaliserad ångestsyndrom, även om sista läkaren sa att jag inte har det.

Ja, jag får se hur jag gör med det. Det är svårt att kämpa med många saker samtidigt.