Igår kom arbetsterapeuten. Hon var väl ungefär som man vill att en arbetsterapeut eller sjukgymnast ska vara. Sympatisk men sträng. Hon tyckte synd om mig men nu jäklar ska jag jobba. Ungefär.

Rullstol var inte att tänka på. 1. Det är dåligt att sitta när man har diskbråck. 2. Arbetställningen man har när man rullar sig fram i en rullstol är inte bra för diskbråck. 3. Det enda som kommer hjälpa mig är att gå.

Så det första hon sa var att hon åker och hämtar kryckkäppar och rollator.
Provade kryckorna men det var jättesvårt att försöka gå med dem. Så det blir rollatorn att börja med. Första stegen var sjukt jobbiga. Att plötsligt sträcka upp sig efter två månaders snedhet. Men jag knatade på fram och tillbaka i vardagsrummet under kvällen och det gick bättre och bättre. Kändes riktigt riktigt skönt att få sträcka på sig igen.
Jag ska ha armarna raka så att jag trycker upp mig med dem eftersom jag inte kan hålla upp min egna rygg. Genom att jag gör det så blir ryggen och höften rakare.

Tänk, hade jag inte haft så otroliga vänner och hittat detta privata företag med hembesök hade jag aldrig fått denna chans att förbättra snedheten innan operation.

Hah, ja, när jag sa det till arbetsterapeuten sa hon "Om det nu blir någon operation, de kanske ordinerar sjukgymnastik". Sa inget till henne, men skulle ortopeden vara så dum i huvudet att han ordinerar sjukgymnastik när jag har en fruktansvärd smärta som hela tiden försämras, då skulle han nog få en smäll.

Sen fick jag en duschbräda till badkaret också. Bra sak. Man sätter sig på den och snurrar sig över kanten. Så slipper man riskera att snubbla och halka också. Känns skönt. Har varit orolig för det. Och nu kan jag duscha länge och väl, sittandes bekvämt på min bräda. :)

Jag är ju så envis och har sämst tålamod när det gäller mig själv så jag har tänkt ta en promenad utomhus idag med min rulliskompis. Men det har regnat hela förmiddagen, så väntar på att det ska sluta.

Sen tog min syster och mamma min hund till veterinären på eftermiddagen. Han har varit så trött på sistone. Han är nio år, men han är en liten hund så han är pensionär men inte gammal-gammal än. I alla fall gjorde veterinären en genomkoll på honom och han är frisk som en nötkärna. T.o.m. ovanligt frisk för sin ålder och storlek. :) Det var jätteskönt.
Han bor hos min mamma eftersom jag inte hittat något sätt för mig att ha honom här uppe. När jag jobbar går jag upp kl. fem. Jag kan omöjligt gå upp halv fem för att gå ut med honom och sen hitta en dagmatte som är vaken så tidigt. Men han är min ögonsten i livet (tillsammans med min systerdotter numera). Tror inte att jag nånsin kommer skaffa en hund igen för ingen kan vara så fin som han är. Folk som inte gillar hundar tycker om honom. Speciellt folk som inte gillar småhundar (som jag, haha) älskar honom. Han blev klippt i onsdags och återigen fick vi (jag?) beröm för att han är så otroligt snäll. Den snällaste hon klippt sa hon.
Min fina lilla hund.

Och vad hände igår kväll? :D Jo, jag fick ett stoooort lass med mat hem till mig! Yes! Helt fantastiskt! Jag var så lycklig att min pojkvän bara stod och stirrade på mig. Haha.
Tyvärr hade de slut på vissa av mina vegefärdigrätter, men jag hade fixat ihop lite annat som är lättlagat som jag klarar av.
Är det bara jag som älskar att ha kylen och frysen proppfull med mat? :D

Sist men inte minst. Imorse kollade jag lägenhetsannonserna igen och ännu en tvåa var ledig i området, på andra sidan t-banestationen. Så nu är intresset anmält för den också. :)
Den hade inglasad balkong så hoppas på den. När jag sa det till min pojkvän så tittade han på mig och sa "Så du kan ha dina katter på den?". Hihi. Tänker inte tvinga honom, men hoppas jag kommer få lov att ta upp mina katter när vi flyttar. Det vore helt fantastiskt.