Det blir ganska dålig uppdatering när jag är i Sthlm (och läsning av andras bloggar). Men när jag börjar jobba så ska jag ta med en egen dator (och motionscykeln!) upp. Då blir det nog lite ordning och reda på den saken också.

Har massa ågren över jobbsökandet nu. Bestämde mig för att sluta dra ut på det, sluta gå på intervjuer och bara ta ett av jobben. Har några erbjudanden från 1 maj och en ska försöka fixa så jag kan börja tidigare. Idag ska jag också få svar ang. ett jobb som börjar nästa vecka (!). Men jag vet inte vilket jobb jag ska ta! Alla har de för- och nackdelar och jag har gjort listor i huvudet.

1. Bra pendlingsavstånd (45-50 min) .
Gjort liknande jobb förut, lättare att komma in i det.
Väldigt bra inskolning.
Chefen strulade, kan jag lita på henne?
4 mån vikariat.
Börjar 1 maj. Bra att hinna träna upp ryggen lite först?
Bra chans till förlängning, men ej fast.

2. Längre pendlingsavstånd, men bra kommunikation (55-70 min).
Gjort liknande jobb förut, lättare att komma in i det.
Bra inskolning.
Trevlig chef.
4 mån (+?) vikariat.
Börjar 1 maj eller ev tidigare. Bra att hinna träna upp ryggen lite först?
Bra chans till förlängning, inkl. fast.

3. Längre pendlingsavstånd, men bra kommunikation (55-70 min).
Nytt jobb, roligt att lära sig nya saker. Blandade diagnoser.
Ok inskolning.
Trevlig chef.
Bra chans till förlängning, men förmodligen inte fast.
5,5 mån vikariat.
Börjar nu, dvs slipper soc, får lön, bra erfarenhet.


Ni ser, det är skitsvårt. Men kanske jag inte får jobb nr.3 och då behöver jag inte välja. Men om.. :S Ågren ågren ågren ågren (!!!!!!). Det står väl mest mellan 2 och 3 eftersom nr.1 strulade så dant. Jag har bäst känsla om nr.3 (älskar att lära mig nya saker!) men förnuftet säger att jag måste ta det som har bäst chans till fast jobb. Men så tycker jag också det är så hemskt att vara tvungen att "gå på soc" bara för att studenter inte får a-kassa. Det är pinsamt (fånigt, jag vet) och det är ständigt en massa tjafs och de få slantar man får (jag går back varje månad) kommer alltid efter räkningarna skulle vara betalda. Så undrar ändå om jag inte bara kommer ta det arbete som gör att jag fortast slipper detta soc-krångel.
Men det är i alla fall pga min belutsångest som jag tackat nej till de senaste tre intervjuerna. Jag måste få detta klart så jag kan lugna ner mig igen.

Annars då?
Väger mig inte så ofta i och med att jag inte har min våg i Sthlm (kanske är något jag ska ta med upp när jag börjar jobba) och det är mest dumt att väga sig på någon annans våg som visar annorlunda. Men idag vägde jag 106 kg, så det har gått neråt igen (yes!). I övrigt har jag inte gjort nån avslappning, ingen orosstund och liknande (vilket kanske visar sig i min jobbångest?), så det får jag väl ta tag i den här veckan igen. Det är ju så det är, man försöker, missar lite, försöker igen osv.

Nu har jag kört mitt nya träningsschema en vecka. Inte riktigt varje dag, men ganska duktig har jag varit i alla fall. Funderar nu på att slå ihop det med motionscykel. Antingen cykla 30 min, köra sjukgymnastik 30 min varje dag. Eller cykla 30 min varannan dag (och öka tills jag orkar 60 min), sjukgymnastik 60 min varannan dag. Lutar åt att köra varje dag.
Ja, jag hör någon tänka att jag ska bestämma sånt med sjukgymnasten, men sån är inte jag. :p Jag gör som jag vill.

Jag ska också ta hem lilla vovvsen ett tag nu. Han har bott hos mina föräldrar för han blev knäckt över flytten och han känner sig hemma hos dem. Jag brukar hämta honom på förmiddagen och lämna honom på kvällen. Men efter allt som hänt orkar de inte ha honom just nu, så hoppas han kan acceptera att vara hos mig även över natten. Så nu blir det ännu fler promenader! Tror det ska gå bra nu när det äntligen blivit lite vårväder och isen smälter lite. Tror att min rygg faktiskt är ganska bra just nu, det är det ständiga halka runt på isen-besväret som sätter sig i ryggen. När jag går inne i ett köpcentrum är det inga som helst problem, men när jag går ute får jag ont.
Så får vi väl se hur det blir ifall jag börjar jobba i Sthlm nästa vecka. Vovvsen kommer INTE vilja följa med upp dit när han inte ens vant sig vid den här flytten än.

Annars märker jag skillnad i ryggen nu, även trots islagret utomhus. Jag är inte lika svag, jag känner i princip aldrig av den när jag är inomhus, jag vaknar inte flera ggr på natten för att jag stelnat ihop och måste vända på mig till en ny sovställning medans det känns som att någon hugger mig i ryggen.

Allting kommer bli superbra, jag måste bara hålla ut lite till!