Det är vad jag blir av tabletterna   -  däckad.
Tillbringar minst halva dygnet i sängen. Lägger mig vid tolvsnåret kanske, om inte pojkvännen ska upp och jobba tidigt. Ställer klockan på åtta för då måste jag ta morgonmedicinen så jag inte får dödsont senare. Sen somnar jag ALLTID om och sover till elva-ett nånting. Vaknar ju kanske tio ggr men jag är så himla trött att jag somnar om inom några minuter.

Sen när jag väl tar mig upp ur sängen så har jag ont överallt, fast inte så mkt nervsmärta eftersom jag tagit pillrena. Men ont överallt och svårt att gå. Och känner mig bakis fast utan illamåendet.
Jag har dimsyn och orkar inte prata. Jag orkar inte fixa frukost på flera timmar oftast. Hänger inte riktigt med i vad folk säger. Ja, det är riktigt konstigt. Ibland får jag ångest över det, för jag gillar inte att vara trött eller känna obehag i kroppen, men försöker tänka att det inte gör så mycket för att jag ändå inte har "något bättre för mig".

Sen fortsätter det hela dagen. Svårt att fokusera och orka med. Känns ruggigt i kroppen, som om det var influensa på väg. Men det kommer ju ingen förstås.

Allt för lite smärtstillande? Eller är det sömnbrist och smärta som gör det?
Jag vet inte.
Men sen när.. ja, jag vet inte hur jag ska säga.. folk beter sig illa. Att ta det uppepå att ens försöka hålla sig vaken 12 timmar per dygn. Näe, då får det väl vara tycker jag. Energitjuvar som är otrevliga och försöker manipulera en och trycka ner en. Nej, tack. Jag har nog med mitt egna.

Det här låter nog snurrigt. Men jag är ganska trött och snurrig så det är inte konstigt.