Jag har känt mig så lugn sen katterna kom hit. Det är ju mycket jobb men jag känner mig mycket lugnare. Känner mig inte lika ensam, behöver inte 'fjäska' för folk som jag egentligen inte vill prata med, bara för att jag känner mig ensam.

Idag kände jag mig dock ganska ledsen och nedstämd. Ville inte gå ut, ville inte duscha osv. Men jag cyklade i alla fall en halvtimme på eftermiddagen. Har gjort ett samband mellan regelbundna måltider och ångest/oro/nedstämdhet. Tidigare har det känts som att det inte spelar så jättestor roll, men nu när jag åt ordentligt i veckan och sen slarvade idag så mådde jag mycket sämre idag. Det är väl ingen stor överraskning att man mår bra av att äta regelbundet och bra mat, men att jag just fick ångest idag är något jag reagerade på.
Svårt att helt kunna analysera det. Fick jag ångest för att jag hade lågt blodsocker eller att jag kanske var lite yr för att jag inte ätit? Jag har till min förvåning upptäckt att jag får ångest av fler kroppssensationer än jag visste. Att jag inte gillar hjärtklappning är inget nytt. Om jag mäter min puls och samtidigt kollar på pulsmätaren så stiger pulsen. Jag har tidigare gjort vissa tester för att se vilka kroppssensationer jag reagerar på, men det är tydligt att testet inte är lika tillförlitligt som att tänka på hur man reagerar i vardagen. T.ex. fick jag ingen som helst ångest av att bli yr när jag testade men senare har jag märkt att jag får ångest av att vara yr och av att vara trött, något jag inte haft någon aning om tidigare. Att komma tillrätta med min "komplexa ångestproblematik" (som blev läkarens "diagnos" när jag inte passar in på någon ångestsjukdom) underlättas av att komma underfund med vad som triggar min ångest. När jag i somras insåg att jag får ångest av att vara trött har det lindrats mycket. Nu är jag visserligen "ledig" men jag är inte lika rädd för att vara trött som tidigare, även om jag blir orolig när jag inte kan somna och jag vet att jag har något möte på förmiddagen.

Men annars känns livet lite bättre när jag får ha mina katter hos mig. Igår kväll kände jag mig så lycklig, något som jag inte vet när jag kände sist. Eller, jag känner mig ofta lycklig när jag tänker på N eller när han kommer hem från jobbet eller när vi kramas, men inte på samma sätt som att känna sig helt överlycklig och gå upp i natten bara för att kolla om katterna verkligen finns här. Med mina smärtor och min sociala isolering så är det förmodligen omöjligt att inte bli nedstämd. Jag har flera ggr tänkt på att ta livet av mig, men jag känner mig ändå lycklig med N. Vet inte om det går att förstå, men lycka är ju ingenting man känner jämt, det är ju något man känner i vissa stunder. Men igår kväll var det fantastiskt att gå och lägga sig. Vi hade varit iväg och shoppat lite, jag gick på Lush och köpte ett härligt läppbalsam, resten av dagen fixade jag med katterna, spelade lite och umgicks med N. Att i vanliga fall vara helt ensam och isolerad och bara vänta på att N ska komma hem, utan att ha nån att prata med, bara några vänner att sms:a med, och så få ha en sån fantastisk dag - svårt att inte vara lycklig på kvällen då.

Idag låg min minst gosiga katt i min famn och kurrade en lång stund. Alla mina katter är väldigt gosiga men den här har aldrig gillat att ligga i famnen, så det var mysigt att hon ville det. Jag lutade mig mot N med hans arm runt mig med min kisse i famnen, det var jättemysigt. Har jag ingen annan i hela världen så är ändå det här något att leva för.