Jag har blivit så dålig på att blogga och att läsa andras bloggar. Det har väl mest att göra med att allting är så jobbigt just nu och då lägger jag energin på laga mat, pyssla, inte bli helt tok-aggro av medicinerna, att bearbeta ångesten över allt osv. Jag fick träffa en ryggläkare förra veckan men han visste inte heller vad han ville hitta på med mig. Det enda han visste var att han ville ha bättre magnetröntgenbilder så nu väntar jag på att få göra det, igen....
Fem månaders väntan utan att ett skit händer.....

Det är ju så svårt med allting. Det är fysiskt svårt att göra nånting som innebär att röra sig. Bara göra frukost är svårt vissa dar. Nu är jag tillbaka i Sthlm och jag har försökt göra det lite fint här. Jag har tagit vardagsrummet lite som mitt rum eftersom min pojkväns rum är så litet och ingen använder vardagsrummet förutom till förråd (dvs inneboendes förråd). Men nu har jag försökt röja upp så man ska kunna använda det som ett vardagsrum trots allt skit. Det går väldigt långsamt för jag kan inte göra så mkt varje dag och vissa dar måste jag vila, men det känns mycket bättre. Och jag sitter bredvid fönstret och får fin utsikt klara dagar och på kvällen när alla lampor tänds.
Vi kommer flytta ihop när det är möjligt för mig att packa ihop min lägenhet, och då kommer inneboende och allt hans skit att försvinna. Från början hade jag tänkt fortsätta städa upp i hallen och sen köket, men jag har gett upp den tanken. I vardagsrummet kan jag själv hålla undan efter mig, men jag tänker inte hålla undan efter andra.
Det får bli en storstädning sen istället och det behövs, t.o.m. listerna är skitiga. Ugnen har inte blivit rengjord på.. ja.. säkert fyra år.

Idag är en vilodag och imorgon tänkte jag försöka gå ända ner till t-banan och åka nånstans. Det som är bra är att det finns många bänkar på vägen i alla fall. Hatar att vara inlåst.
När jag var hemma och hade den gamla cykeln med cykelkedja gick det så bra att cykla. Cyklade 30x2 min om dagen. Undrade lite varför det gick så bra helt plötsligt men tog för givet att det var pga naprapaten. Men nu när jag kom hem hit och skulle cykla på den dyra magnetiska cykeln så insåg jag att det är cykeln det är fel på. Det gör inte ett dugg ont när jag cyklad på den gamla cykeln men det gör skitont när jag cyklar på den dyra cykeln. Hoppas jag kan ta upp den gamla cykeln när jag åker ner och hälsar på min väns lilla bebis (om den tänker pluppa ut nån gång), för cyklingen hjälper verkligen mot stelheten. Och att gå ner i vikt när man är helt stillasittande känns hopplöst.