Det här går inte :(

Jag kommer inte ner i vikt!
Jag känner att det går inte att vara helt stillasittande och gå ner. Jag behöver den andra cykeln för att kunna gå ner i vikt. Ja, jag får väl ge min cykeln en ny chans, men ska det göra så där ont så är det inte lätt att motivera sig till att cykla. Och är det bra att cykla när det gör så ont?
Det är skillnad om man ändå för lite vardagsmotion. Men nu pratar vi om att sitta hemma hela dagen. Jag går ju ut och tränar att gå med kryckorna men det verkar inte göra varken till eller från. Stor skillnad mot ett par veckor sen när jag kunde cykla en timme om dagen.

Jag känner att jag får försöka rikta mig lite annorlunda just nu. Jag får rikta mig mera på att må bra över lag än bara rikta mig på en viktnedgång.

Jag flippade mot inneboende X i förrgår.  Jag somnade vid 19 för jag var så trött men sen vaknade jag vid 21:30 av ett jävla liv ute i köket. Det slamrade, dunkade och pratades högt och pipigt. Jag var redan irriterad över att inneboende X's bimbo Y varit här tre dar i början på veckan och då fört ett jävla liv. Så nu sa det bara 'snap' och jag gick ut och skrek "Måste ni alltid låta så jävla mkt?! Fan, det är ju som att bo med tonåringar!!! JAG SOV! VAR TYSTA!!!!!!!!!!!". Sen stängde jag dörren framför näsan på inneboende X (ganska nöjd att jag inte slängde igen den, utan stängde den, kändes mera vuxet i situationen, haha). Ungefär. :p Tack och lov stöttade min pojkvän mig och sa åt honom att det är ganska dumt att börja laga mat och föra en massa liv halv tio på kvällen.

Grejen är den att jag skriker inte på folk. Aldrig. Så om jag skriker på nån så är jag väldigt väldigt sur/arg. Efteråt fick jag dåligt samvete, trots att jag inte känner att jag gjort nåt fel. Det är även lite så med inneboende X att han fattar inte när man bara säger nåt åt honom. Balkongen sitter utanför vårt sovrum och trots att vi sa att han ska sluta röka på den därför att röken kommer in i vårt sovrum så fortsatte han smygröka där. Men jag är inte van vid att stå på mig, trots att jag försökt i flera år att sluta låta folk trampa på mig. Men det var väl en bra övning för mig. Att sätta gränser och stå upp för mig själv.

Inneboende X har inte dykt upp här sen dess. Och jag hoppas han fattar att bimbo Y bör hålla sig hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0