Hade ju inte tänkt väga mig på ett tag, men N har slutat med shaksen och frågar mig då och då om jag vill ha en smörgås när han tar sig en. Eftersom jag älskar smörgås så har jag svårt att säga nej. Därför bestämde jag mig för att väga mig, även om jag egentligen hade tänkt vänta till torsdag. Men i alla fall har jag gått ner 1,5 kg på 1,5 vecka. Det är ju jättebra! Detta utan att röra på mig nånting alls, har inte ens orkat gå utanför dörren eftersom jag är så ledsen. Skulle jag orka motivera mig att cykla och promenera skulle jag nog gå ner mer, men det är ju ändå lagom som det är nu. Nu vet jag i alla fall att det funkar och ska försöka vänta några veckor innan jag väger mig igen.
Klart jag skulle vilja gå ner mer än åtta kg till operationen. Inte för att åtta inte är bra utan för att åtta betyder 110kg, vilket fortfarande känns för mkt när det gäller riskerna med operationen.

Apropå det så fick jag ett brev från sjukhuset idag. Var rädd att det skulle vara att de fått återbud och bokat in mig ännu tidigare till operation, men det var från Smärtmottagningen. Det var som jag misstänkte, det beror på vem som skickar remissen ifall man får tid där eller ej. När min vårdcentralläkare skickade remiss fick jag bara ett nej utan förklaring, nu fick jag tid den 29:e april. Vet inte vad läkaren skrev heller. Kanske han inte var tillräckligt tydlig. Kanske ortopeden har nära samarbete med Smärtmottagningen. Bra i alla fall att jag redan har en kontakt då om operationen inte hjälper.

---

Jag ställde in läkarbesök och sjukgymnast för jag orkar ingenting om jag ska ta mig igenom det här. Min läkare ringde och tydligen hade Smärtmottagningen gett honom tips om vad vi ska göra med mina mediciner och det var därför han ville träffas. De vill sänka mina opiater... förstås. Jag sa att eftersom jag ska opereras om 1,5 månad så orkar jag inte hålla på att krångla med abstinens just nu. Min läkare höll med eftersom jag kommer behöva extra mediciner runt operationen så var det onödigt att hålla på och sänka nu. Så det var skönt. Han är bra min vårdcentralläkare. Han sa att han tyckte det var jobbigt att han varit borta flera månader, att jag hamnat mellan stolarna då. Inte ofta man hör en läkare säga något sånt. Jag försökte ju höra av mig till den som skulle ta hand om hans patienter, men fick ingen respons alls från den gubben. Är kanske meningslöst att gå till smärtmottagningen innan operationen, ska ringa och höra om vi ska skjuta på det. Undrar varför de tycker jag ska sänka opiaterna. Eller, varför förstår jag, men vad har de tänkt att jag ska klara mig med istället?