Lemonad

Jag är inte religiös, men jag tänker att det måste vara skönt att vara det. Att ha något att känna trygghet till när allt går åt helvete. Jag försöker hitta tryggheten hos familj (N), vänner och att hitta någon mening och något positivt med sånt som händer. Lite som att om livet ger dig citroner, gör lemonad. Klart att det inte funkar jämt. Men ofta. T.o.m. när det gäller farmor så är jag glad att hon gick bort i sömnen och inte behövde kvävas till döds av sin KOL. Inte för att det hjälper sorgen så mycket, men det hjälper en att leva vidare. Jag har gått utbildningar som gått åt skogen pga att jag varit sjuk så mycket, men jag har fått vänner därifrån istället.
Jag måste tro att det kommer något positivt ur allt, att det finns en anledning till att skit händer.

Idag har jag varit så väldigt ledsen. Har inte gråtit så mycket utan det är mest en känsla inom mig. Känner mig bara ledsen. Så ledsen att jag inte orkar göra nånting annat än att kolla på serier och pyssla. Håller på med en lite mer avancerad stickning med tre olika färger. Det ger mycket distrahering.

Trots att jag visste det så är det fint att upptäcka hur alla hade en relation till min kisse. Han lät ju ingen gå förbi utan att haffa dem. Sen var det verkligen inte alla som tyckte om det, men han var inte obemärkt. Så det var inte mitt påhitt att han var speciell. Han var det. Det kommer inte finnas nån som han igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0