Så trött jag var igår kväll. Det var så skönt! Trött i muskler som inte fått arbeta på så länge. Och  jag lyckades faktiskt stretcha till sist!!! Ni kan inte förstå hur skönt det var att kunna sträcka ut ömma, stela muskler. En känsla jag inte fått känna på evigheter.

Idag bestämde jag mig för att sätta foten utanför dörren. Jag har haft så mycket ångest sen brevet från FK. Det är förnedrande och förtryckande att nån som aldrig ens pratat med mig ska bestämma att jag inte ska få chansen att gå på rehab och bli bra. Denna ständiga ångest har gjort att jag varit orolig för att göra saker som kan göra att jag mår bättre, som t.ex. att gå en promenad och få ont. Men ju mer man försöker fly från ångesten desto hårdare tar den tag. Så idag gick jag ner till centrum, köpte en dra-maten i en av de små affärerna där och tog t-banan för att hämta lite paket på posten. I början fick jag jättemycket ångest för höften värkte och det högg i ryggen, men det lugnade sig när jag väl satt på perrongen och väntade på tåget. Det var en skön känsla att kunna gå och hämta mitt paket ensam.

I övrigt har jag varit väldigt yr idag. Tror det är dags att sänka de antidepressiva igen. Nu är det över fyra veckor sen jag blev av med epilepsimedicinen (hurra!) så tror det kan gå. Har 15 tabletter av den lägre dosen så jag tar den lägre i 15 dar innan jag slutar helt. Sist väntade jag fyra dar efter ep-medicinen innan jag sänkte och sen fyra dar till innan jag tog bort den helt. Mår jag inte bra om 10 dagar får jag be om nytt recept. Men jag tror det går bra.