Aug. 17, 2011

Jag fick inte sova natten till igår och gissar att det berodde på att jag gått och stressat upp mig över alla frågetecken som hänger över mig just nu. Igår kväll tog jag mig en orostund för att se om det skulle hjälpa den allt kraftigare ångesten som kramar över bröstet. Har inte haft nåt behov av det sen operationen, inte för att det hjälpte mot operationsrädslan då. Men igår kväll hjälpte det, sov så gott sen. :)
Får nog införa det igen några dar i veckan tills jag vet vad alla har planerat för mitt liv. Det har alltid varit svårt att hålla igång orostiden för under tiden jag gör den så ökar ångesten tiofalt. Impulsen blir att hålla sig borta från sånt som gör att man mår dåligt. Men nu är jag på rätt sida av allt skit, som jag ser det, uppe ur sjunkmyren, det värsta är över. Vägrar tro nåt annat i alla fall. Så nu måste jag ta mig igenom allt det obehagliga som det innebär att ta sig uppför den steniga uppförsbacken igen. Det är enda sättet att ta sig upp. Gudarna ska veta att träning aldrig varit så här jobbig pga all smärta jag måste utstå. Men det är bara att hålla blicken fram i tiden och köra på. Samma sak med annat obehagligt. Det måste bli värre innan det blir bättre.

Motion
Cykla 60 min
Styrka  2 ggr

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0