Det här är riktigt jobbigt.
Glad att jag ställde in sjukgymnastiken imorgon, för detta är hemskt.
Nya ortopeden på onsdag!
Jag är så trött, ledsen, slut, deppig. Jag vill inte ha nån info av honom, vill inte ha nån åsikt av honom, vill inte operera mig! Jag vill bara gömma mig och låtsas som att allt är bra.
Och det här jäkla påhittet med ett 30-årskalas....
De flesta har svarat nu.
Men gissa vem som inte gjort det?
Mitt syskon ja.... :S
Jag hade ångest bara över om jag skulle skicka inbjudan, vad jag skulle skriva osv.
Men nu känns det ännu värre.
Jag bad alla höra av sig senast tisdag och jag har inte hört ett knyst.
Svårt.
Jag kände väl att jag sträckte fram handen när jag skickade inbjudan, sen kan jag ju inte göra nåt mer.
Skulle bara vilja veta så jag kan sluta ha ont i magen över det hela.