Jag har så mkt jag behöver få ur mig just nu, men det är svårt så jag sitter hellre och pysslar och spelar för det är det som gör mig lycklig. Att se något växa fram mellan mina fingrar är härligt, att få det precis som jag tänkt och känna att jag gjort nåt fint och unikt. Det är nog det som ger mig mest glädje just nu.

Detta med sjukresorna har helt knäckt mig nu. Jag måste dela taxi varje resa, och det är inte delandet som är jobbigt utan det är att jag alltid hamnar i baksätet vilket inte min rygg klarar, att den alltid är försenad så jag måste stå och balansera med kryckorna i kylan vilket inte ryggen klarar och att jag måste åka långa omvägar för att färdtjänstpersonerna ska in på en massa småvägar och mina resor tar numera dubbelt så lång tid och nej, min rygg klarar inte av det. En vän sa att i hennes län kan man ansöka att få direktresor. Jag ska kolla upp om det finns här för jag ska träffa läkaren i veckan och då kan jag be honom om intyget. För just nu får jag så ont av dessa resor att jag kommer få dra in på sjukgymnastik och allting för jag måste vila flera dar mellan varje resa.

Jag höjde också oxycontinet (opiat/morfinderivat) idag igen. Sänkte det för ett par månader sen för att det är så jobbigt att vara så trött. Inte för att jag har upptäckt att jag blivit piggare direkt. Men nu har jag så ont hela tiden så jag var tvungen. Bättre att vara smärtlindrad och kunna träna, laga mat osv, än att bara sitta och ha ont.

Pga droppen med strulet med sjukresorna orkade jag inte stå emot längre och åt både glass med kolasås och nachobollar. Tröståt helt enkelt. Om jag är osäker på om jag tröstätit eller bara unnat mig så tänker jag på hur jag åt det, om jag njöt av det eller bara stoppade i mig. Och jag kan ärligt säga att jag hade inte en tanke på hur det smakade när jag åt det. Men det är inget jag tänker fortsätta med i vilket fall. Jag tycker mkt om mina bär med kesella.

Trots att resan var hemsk så var viktgruppen jättebra. Jag känner mig lyckligt lottad som har fått den dietisten och de kvinnorna i min grupp. De är super! Jag var 20 min sen pga att taxin först var försenad och sen åkte åt fel jävla håll. För att ta sig till dietisten tar man stora vägen väster om Sthlm, tar inte alls lång tid. Men nu åkte taxin till öster för att lämna av nåt mongo vid ett badhus (förlåt, men jag blev bara så irriterad av att dela taxi med en jobbig jävel som skulle sitta fram fastän hon inte hade några som helst problem att gå och vägrade flytta fram sitt säte och sen satt och gapade och skrek halva resan om allt möjligt, jag var så förbannad) och åkte en massa småvägar med massa rödljus. Sen skulle han åka genom hela Sthlm vilket tar mycket längre tid än att ta stora vägen väster om city.

I alla fall skulle vi ha enskilda samtal i torsdags, men de hade kommit överens om att de ville ha samtalen öppet i gruppen istället, och jag kände att jag egentligen skulle vilja ha det enskilt men bara för att jag skäms över mig själv för jag ville orka prata inför dem och få stöd från de övriga med. Medan de andra hade sina samtal och jag lyssnade så tänkte jag att jag inte ville erkänna hur jag mått de senaste två veckorna, att jag slutat äta grönsaker, inte haft nån aptit och knappt ätit två ggr om dagen osv. Men när det var min tur och de andra hade öppnat sig och varit helt ärliga så var det inte längre lika svårt att själv vara ärlig. Så jag sa som det var, att jag varit deppig, att jag inte velat äta, att jag inte lagat mat, att jag suttit vaken till 5 på morgnarna och sen sovit till 15 och att när jag lyckats komma i säng till 24 så har pillrena däckat mig så jag har sovit till 12, att jag inte ätit några grönsaker osv. Men så sa jag att försökt ställa tillbaka dygnet och lyckats ändra tillbaka det med flera timmar, att jag köpt hem grönsaker igen och att jag bytt ut godiset mot bär och kesella. Och gruppen var så stöttande och dietisten så positiv. Hon lyckas alltid hitta flera bra saker med varje person även om man har en djup svacka. Hon är så bra!
Egentligen skulle vi ha sista gruppträffen om två veckor, men vi sköt upp det så vi ska ha det om en månad istället. Alla känner att det är jobbigt just nu med snö och kyla och allt. Så det var skönt. Sen ska vi fortsätta ha uppföljning fast med längre mellanrum, det tror jag blir jättebra. Den dietist som jag hade på föreläsningarna sa att om man missar en gruppträff så var man tvungen att hoppa av och att vi fick fem träffar och inget mer. Men vår dietist är inte så. Vi har all missat en gång var pga sjukdom men hon skickar alltid hem vår läxa till de som missat och ser till att alla får alla papper. Och vi ska ha uppföljning så länge gruppen vill. Som sagt, hon är jättebra!

Idag har jag bara kollat på serier, virkat och spelat. Känt mig ledsen och gråtit en del utan att egentligen veta varför. Är nog tecken på att jag är ganska mentalt slut fortfarande.