Pust

Det är ju dags för att träffa den nya ortopeden nu. Det märks att jag är mycket mer mentalt slut än i januari när jag var där sist. Då hade jag haft en fantastik jul och nyår och hade en period då jag knappt hade några möten alls. Nu kryper ångesten på mig hela tiden, jag vill inte gå dit och tanken "jag orkar inte mer" dyker upp titt som tätt. Klart jag går dit, jag är ju inte dum, men jag kommer nog vara ganska handlingsförlamad fram till dess.

En vän kollade upp det där med resor till mig. Jag kan ansöka om att få framsätesresor och enskilda resor för färdtjänsten, och därefter be vårdgivarna som ger mig sjukresor om detsamma. Ska prata med läkaren om det på torsdag. Han borde ju förstå tycker jag, han lyssnar alltid på mig och har medlidande över min situation. Just nu när jag sitter här har jag ondare än jag hade för en månad sen. Trots att jag höjde oxycontinet. Det vore inte för mkt begärt att jag ska kunna ta mig till min vård.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0