Ganska intressant att när jag opererade ryggen och blev hemskickad efter två dar så var det ingen som frågade mig om jag hade nån som kunde hjälpa mig.

De tar för givet att en ung människa har ett stort nätverk som hjälper en. Vilket jag i och för sig hade, bara det att den enda som hjälpte mig var min hunds dagmatte (!). Ingen i Skåne hjälpte mig så mina föräldrar tog varsin vecka ledig, plus en vän i samma by. De åkte 45 mil för att hjälpa mig.

Men det kan man ju inte begära att folk ska göra. Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen, kunde inte ta på mig skorna, kunde inte ta mig i badkaret. Det är inte protokoll att skicka hem någon som opererat ryggen efter bara två dar, men de behövde platser och jag hatar sjukhus. Så det är faktiskt underligt att de inte frågade mig om jag klarar mig hemma. Mycket underligt.