Ond dag

Jag skrev inget igår för jag var dödstrött när jag kom hem. Dagen började med att ortopeden ringde och berättade att han kommit fram till att han vill ha en andra åsikt om mitt fel. Att han behövde ha ett halvår på sig att fundera över detta visar väl att det förmodligen behövs en andra åsikt. Men det hade ju underlättat för mig om han kommit på detta redan i september. Jag menar, inget nytt har ju hänt sen dess, så vad han funderat över alla dessa gånger vi träffats eller pratats vid har jag ingen aning om.

Sen behövde jag åka och hämta ut mitt rek.brev som var från Patientskadenämnden, och i det står givetvis att de anser att inga fel har begåtts i behandlingen av mina diskbråck. Att jag har fått nervskador för livet med stickningar och domningar i benen som påverkar både sömn, samliv och livskvalitet är alltså inte viktigt. Och inte heller det att jag fått vara sjukskriven massor och därför missat massor med inkomst är tydligen viktigt.

Efter det hade jag planerat in att äntligen unna mig en härlig massage, något jag inte gjort på länge eftersom jag har så svårt att ligga på magen och inte haft pengar, men något jag verkligen behöver eftersom jag blir väldigt stel i axlarna av att sitta vid datorn mkt och gå med kryckor. Det började bra, hon var trevlig och rummet var mysigt. Men sen går det inte länge innan hon kniper tag i min axel och säger "Detta är typiskt för kvinnor med stora bröst?". "Okej?" säger jag. "Ja, du är framtung. Ska du inte göra en bröstförminskning?". "Det hade jag väl inte tänkt, men man måste ändå gå ner i vikt för att få göra en". "Då tycker jag du ska göra en gastric bypass", säger hon och jag vet inte vad jag ska svara henne. Sen fortsätter hon tjata om magsäcksoperation hela massagen så jag känner mig stel som en pinne, smått gråtfärdig och helt nedtryckt så jag bara är en liten myra i ena strumpan.
Det är ungefär som när man varit hos en läkare som bara trampat över en fullständigt. Man är i en beroendeställning så det är inte förrän efteråt man förstår att vad som hände var egentligen helt fel.
Tack och lov har jag mycket stöd att få och har nu bestämt att trots att hon beordrade mig att boka 45 min om två veckor så tänker jag aldrig i livet göra det. Det tråkiga är att tjejen som har salongen är fantastisk och jag hade jättegärna varit stammis där och fått pedikyr och annat, men eftersom jag då riskerar att återigen få den här människan så kan jag inte göra det.

Tack och lov sov jag sen gott hela natten och idag har varit en bra dag. Var på viktgrupp hos dietisten, men det ska jag skriva om i ett eget inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0