1. Måltidmåtten
Gillar dem skarpt. Och det är riktigt mycket mat i en portion. Jag är en riktig såsälskare och jag blev förvånad över hur mycket sås man fick ta. Har hittat lite trevliga grönsaksblandningar som jag värmer till maten.

2. Matdagbok
Förutom de senaste dagarna så har jag skrivit ner det jag ätit och vad jag haft för känsla innan jag ätit. Tycker det är jättebra. Har tänkt på att jag nog borde börja skriva klockslag också. Om jag inte går ner skulle det kunna bero på att jag äter för sällan eller för sent eller nåt sånt. Ska börja med det nästa vecka.

3. +
Bara två + igen. Jag är super!

4.Motion
Veckans motion blev bara en gnutta bättre än förra veckan.
Mån: Ledig
Tis: 20 min trappmaskin
Ons: För ont
Tor: För ont
Fre:
Lör:
Sön:

Som synes så provade jag att trampa på min lilla smidiga trappmaskin. Det var otroligt jobbigt, men kul. Bara det att sen fick jag ont i ryggen. Det är frustrerande att smärtan alltid kommer efteråt. När jag trampade kände jag varken ömhet eller att jag var trött i ryggen. Tänkte att det var en kul grej istället för mina utomhuspromenader.
Jag ska sätta upp ett schema för nästa vecka, men jag ger mig själv möjlighet att ändra efter behag. Och så får jag se vad sjukgymnasten ger mig för tråkiga övningar :p
Mån: Promenad
Tis: Intervall
Ons: Spurt
Tor: Promenad
Fre: Sjukgymnastik
Lör: Ledig?
Sön: Intervall?

6. Träningsdagboken
Har använts flitigt. Skriver på kvällen hur jag mått under dagen.

7. Har läst i L. Stahres bok och ska nästa vecka göra första övningen.
Har tänkt lite under det som jag läst nu:
Att vara motiverad. Att inte ha turbulens i familjen. Jag har svårt att vara motiverad ibland. Jag har ständig oro omkring mig pga min ryggskada, och när är det inte turbulens i familjen? Men jag vill samtidigt inte vänta flera år på att ta itu med detta, speciellt inte nu när ryggen är sämre än nånsin. Jag vill ta i tag med detta NU. Men samtidigt är mat, godis osv min enda tröst så som jag känner det. Så det är svårt. Och orkar jag misslyckas en gång till? 2003 gick jag ner 40 kg och nu väger jag mer än jag nånsin gjort. Vet inte om jag orkar misslyckas igen.
Annars känns det skönt på nåt sätt att känna igen sig så mycket om det som skrivs. Trots att jag är yngst i min familj har jag haft ansvaret för de andra i många år. Både mina föräldrar och min syster har behandlat mig som en terapeut och eftersom de andra inte kan kommunicera utan missförstår varandra har jag alltid suttit där som en tolk för att hålla kvar lugnet.