Dag 2

Opiater
Två dar helt utan opiater. Inte märkt nåt speciellt än, det tar några dar innan det går ur kroppen. Får se om det blir någon abstinens i natt. Igår kväll var jag helt uppspelt över en dag helt utan opiater. Kändes fantastiskt. Som att jag verkligen har chans att återgå till ett normalt liv igen. Känns som att operationen blivit mer lyckad än kirurgen kunnat hoppas på. Tänk att han sa att ett alternativ var att göra ingenting och leva på knark resten av livet. Tur jag inte lät narkosrädslan få mig att välja det alternativet.

Diet och vikt
Vägde 119,8kg idag. Förra gången vägde jag mig inte för tänkte att om jag då inte gått ner i vikt så kommer det göra att jag inte orkar fortsätta. Men sen orkade jag ju inte fullfölja ens en vecka ändå pga det illamående som hungern gav. Denna gång tänker jag väga mig varje dag. Har också dubblat dosen omeprazol så kanske jag inte kommer må så illa denna gång. Några gånger har jag tänkt "Kanske är dags att göra lite mat" bara för att inse att nej, det är det ju inte. Det är så konstigt att inte ha något att tugga på.
Idag satt jag och funderade och jag lovade mig själv att nästa sommar ska jag inte väga över 100kg. För att jag förtjänar att må bra. För att jag förtjänar att ta hand om mig själv.

Motion
Det var skönare att gå idag, 10 grader kyligare än igår. Gick 3km idag igen, men glömde kolla hur lång tid det tog. Men jag vilade bara 4 ggr idag. Inte för att det spelar nån roll hur många ggr man vilar egentligen, det är själva sträckan som räknas och den är lika lång oavsett, men det är ett sätt att se när man blir starkare. Jag vilar bara när musklerna krampar eller jag flåsar så mycket att det gör ont. Var lite mindre stel än igår, men musklerna runt höften är fortfarande lite sura. Svettas så sjukt mycket med alla dessa extrakilon så ibland blir jag lite ledsen och vill mest tycka synd om mig själv, men det finns inga genvägar, enda sättet för att må bättre är att röra på sig. Som tur är ökar både styrka och kondition ganska fort i början om man är helt otränad, det kan ge lite pepp. Jag hade också stödstrumporna på idag för att hjälpa till med blodcirkulationen och kanske inte bli lika trött i benen. Vet inte om det funkade. Det funkar i alla fall på jobbet.
Inte heller har jag nojat över vad människor jag möter tycker om mig. Jag är så resultatorienterad när jag går ut. Har ljudbok i öronen för att distrahera från tankar om att jag inte orkar. Visst att jag tänker på hur jag måste se ut, stor som ett berg, med svetten rinnandes, men jag är så stolt över mig själv för allt jag orkar med och för att jag kämpar som en dåre så jag trycker undan de tankarna.

Kommentarer
Postat av: Lisa Åberg

Du ska vara stolt över dig själv!!! Jag brukar tänka för mig själv när jag märker att andra tittar; "Ja, jag är stor. Men jag gör ju faktiskt något åt det, det är det du borde se. Och hur mycket skulle inte du flåsa och svettas om du hade en ryggsäck med 50kg extra på dig."

2011-07-04 @ 21:18:37
URL: http://melvinsmamma.bloggagratis.se/
Postat av: hella

super duktigt är du! det är tufft att gå ut och få blickar bara det är en kamp - som Lisa skriver du gör ju något åt saken och dom vet inte bakgrunden till att just du har extra kilon.

2011-07-05 @ 10:29:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0