Rygg
Jag gick inte till vårdcentralen igår för jag var så himla trött. Sen ringde sjukgymnasten och ställde in imorgon så det var skönt. Hoppas jag kommer bli piggare när medicinerna går ur kroppen. Om inte annat så blir jag väl piggare ju mer jag går ner i vikt.

Idag tog jag mig i alla fall iväg till ortopeden för återbesök. Det är alltid en jäkla pärs. Tar en timme att ta sig dit och så är de alltid minst en timme försenade, så man får avsätta fyra timmar för ett besök på 20 min. Var rätt grinig när jag väl fick komma in och fick känslan av att han tyckte jag borde varit gladare och mer positiv över mina framsteg, men det skiter jag i. De borde göra nåt åt sina kassa rutiner tycker jag. Ortopeden är det sista stället där patienterna ska tvingas vänta 1,5 timme extra på sitt besök med tanke på vilka smärtor de har.

Han tyckte i alla fall att det verkar ha gått bra och att det är positivt att nerven är mycket mindre retad. Han sjukskrev mig augusti ut och skickar en remiss till en ryggrehabklinik. Där har de läkare, socionom, kiropraktor, naprapat, sjukgymnast, friskvårdare och psykolog som arbetar ihop. De säger bara nej om de inte tror att de kan hjälpa patienten så han tror de kommer ta emot mig. En rehabperiod brukar vara i tre månader så kan räkna med november ut då. Det känns skönt, har varit orolig för att han ska tycka att jag ska börja jobba nu så som de gjorde nere i Lund. Då kommer jag också hinna gå en stor del av den första behandlingen på Överviktscentrum tror jag. Det är inte bestämt vilken inriktning som passar mig bäst och den som är längst är kbt som är en gång i veckan i 14 veckor. Som sjuksköterska kan man inte gå ifrån en gång i veckan, det är helt omöjligt. Så får se hur det blir, annars får man gå på enskild behandling från början och då är det ju lättare att sätta tider. Det är dumt för en arbetsgivare borde stötta alla anställda som vill förbättra sin hälsa anser jag.

Jag pratade inte med honom om att gå hos sjukgymnast medan jag väntar på rehab. Han har ansvaret över mig tills rehab svarar, men vi kommer inte ses eller höras så länge jag inte skulle bli dålig. Så egentligen är jag mellan två stolar, som vanligt, och då tänker jag själv känna efter hur jag vill göra.

Relationer
När jag växte upp var alla avundssjuka på min syster. De tyckte deras syskon var så tråkiga och min syster var så cool. Nu är det jag som är avundssjuk på deras syskon, för deras syskon är normala och trevliga. Deras syskon har inte försökt stjäla deras pojkvänner, vänner, stulit från och manipulerat dem, utnyttjat dem, "lånat" pengar som de aldrig tänkt betala tillbaka... Ja, jag kunde skriva en hel roman om saken. Jag förlät och förlät år efter år för jag trodde jag var tvungen. Men nu finns det ingen återvändo och ingen förlåtelse kvar. Och jag bryr mig inte, verkligen inte. Det är en konstig känsla. Jag är färdig med det där. Jag är inte intresserad längre. Vissa tycker att det är sorgligt, men det är egentligen inte mitt val. Om man beter sig som ett svin år efter år så kommer folk tröttna till sist. Känns som att ett smärtsamt kapitel av mitt liv är avslutat och nu vet jag bättre än att utsätta mig för någon som faktiskt inte vill mig väl.

Mat
Jag analyserar allt jag lagar, kanske lite väl mycket. Idag gjorde jag paj (mmm, piiie!) med quorn, tomat, purjo, sockerärtor, ruccola. Halva fyllningen är grönsaker. Hur gör man då med grönsakerna? Lägger jag upp halva tallriken med grönsaker då så blir det ju för lite protein. Men vet inte om det är tillräckligt med grönsaker för att det ska vara tillåtet att bara ta paj. Klurigt. ^^ Men gott i alla fall!

Motion
Promenad 30 min.