Det är skillnad på att kämpa med vikten inför en operation som blir av och att försöka kämpa med vikten utan hopp om att smärtan blir bättre. Visserligen var jag ju redan i slutet på förra året inne på att prova en kur för att få ner vikten. För ganska exakt ett år sen var jag så nära att komma ner till mitt dåvarande delmål <100kg. Allting över 100 känns väldigt jobbigt att bli av med. Men utan hopp om att nånsin bli bra så känns det helt oövervinnerligt. Så det är skillnad att ha fått lite hopp.

Idag känns det som helt rätt beslut att äta igår kväll. Har inte varit speciellt hungrig idag och har inte tillbringat varje minut med att tänka på mat. Livet blev lite ljusare igen.

När jag var hemma hos mamma för två veckor sen kollade jag på papprena som hon fått från sin viktbehandling. De får äta mkt mer än vad jag får enligt min dietist. Vi får äta max 100g kokta kolhydrater per måltid. Det motsvarar kokt mat i en mängd mindre än två små ägg. Plus lika mkt protein och max 1 msk sås. Själv har jag haft väldigt svårt att bli mätt på det, trots att jag vräkt på grönsaker på tallriken. Dessutom har det ju smakat väldigt tråkigt eftersom grönsakerna tar över. Får jag då inte äta grönsallad med fetaost så är jag inte speciellt förtjust i grönsaker bredvid maten. Ja, helt enkelt har det inte funkat och varit alldeles för hårt för mig. Så det kändes bra att se att på mammas viktbehandling hade de mycket snällare regler. Nu känns det som att jag kan använda måltidsmåtten utan att få dåligt samvete. De är ju gjorda för hur man äter hälsosamt, inte för att gå ner i vikt. Men jag är som alltid ute efter något som jag kan hålla, och med måltidsmåtten får jag i mig mycket av allt och blir mätt och belåten. Men jag är trött på frysta grönsaker just nu. Wok och ärter går bra. Men sommargrönsaker osv blir bara för tråkigt. Vet inte om man kan tillaga dem på nåt sätt så det blir godare, jag värmer dem i micron, kryddar dem som en tok, men näe, det har en för tråkig smak.