Det här är väldigt svårt att skriva om. Att skriva om ryggen är bara tråkigt och ledsamt, men att skriva om hur jag mår psykiskt är skambelagt.

Träffade utredaren på psyk idag igen. Andra gången nu och hon har börjat dra lite slutsatser.
Hon tycker inte att jag är deprimerad därför att jag har bra dar.
Hon tycker inte att jag har social fobi, därför att jag klarade mig bra genom en sjuksköterskeutbildning, men har tendser både av social fobi och agorafobi.
Hon blir oroad av mina återkommande självmordstankar och att jag tar så mycket knark.
Hon tror att min oro/ångest är mitt största problem, men verkar inte som att hon vill sätta en GAD-diagnos på mig heller.
Hon anser att jag har panikångestsyndrom, men att det är lite inaktivt just nu.
Jag är heller inte bipolär eller mano, har inte posttraumatiskt stressyndrom, anorexia eller bulimi.
Låter ungefär som vad psykiatrikern i Lund kom fram till. Han som säger att jag inte har någon diagnos men en "komplex ångestproblematik".

Ett samtal kvar. Det skulle handla om personlighet eller nåt sånt.
De är i alla fall grundliga känns det som. Tre samtal för utredning har jag aldrig fått förr.