Blev inte riktigt som det var tänkt idag.

Frukost:
Ugnspannkaka med sylt och lite grädde.

Middag:
½ pizza med bearnaise

Träning:
4 (!!) timmars utflykt

Jag ville prova att åka t-bana och åka och köpa en hårddisk eftersom min kraschade. Men så hade min sambo glömt åka och hämta min laddare så tänkte att vi hämtar den på vägen. Men hade helt missbedömt hur lång tid det skulle ta. T-bana, buss, buss, t-bana, t-bana, t-bana, t-bana. Fyra timmar. Visst, det gick över förväntningarna bra ändå med tanke på att innan hade jag knappt kunna åka på 1 timmes utflykt och inte genom t-bana och buss. Nu fick jag lite ischias i vänsterbenet, men inte jättemycket. Men såret blev ännu mer irriterat.

Imorgon får jag kanske nöja mig med att gå runt huset. Och så får man hoppas att hissarna vill fungera för det var ju trapporna som bråkade med såret från början. En sak jag är stolt över är att jag fått bra kontakt med de nedre inre magmusklerna, så bra att jag kan gå och spänna dem medans jag går.

I övrigt går jag på ren viljestyrka just nu. Jag vill mer än nåt annat få en hälsosam kropp, mindre vikt och starkare muskler. Så trots att sötsug har skrikit i kroppen och jag har inte har haft lust att gå ut och gå, så har jag gjort det ändå. Sen räcker viljan bara delvis, för om det räckte att bara vilja så hade vi ju alla lyckats nu. Men det är där jag hoppas behandlingen på Överviktscentrum ska komma in, hjälpa mig att få verktyg med hur man handskas i svåra situationer. Det är ju lätt att gå ner i vikt och börja träna när allt är bra, men det brukar ju inte vara så länge. Det är att veta hur man ska bete sig och tänka vid stress, förändringar osv som man behöver. Plus att det är motiverande att gå på möten och prata med andra som försöker göra samma sak.