Det där med att skriva om hunger/mättnadsgrad och känslor i samband med måltider har varit intressant. Jag har upptäckt att jag sällan blir mätt efter mina måltider. Jag hamnar max på "neutral", aldrig på "lagom mätt" eller "mycket mätt", men oftast är jag fortfarande "småhungrig" en halvtimme efter måltiderna. Portionerna har minskat sen jag först började med mina små tallrikar, först var de fulla, nu är det alltid god marginal kvar. Svårt att veta ifall jag borde öka dem igen eller om min magsäck behöver krympa. Först tänkte jag att jag får avvakta, men blir väldigt hungrig och sugen på kvällarna så måste nog öka på portionerna igen.

Jag går med hjärtat i halsgropen och väntar på att få papper från ryggrehab. Förut var jag inte orolig, men de har tagit så jäkla lång tid på sig. Ortopeden skickade remissen 19:e juli och nu närmar sig september. Jag vill bara veta att jag faktiskt kommer få gå hos dem. Min sambo säger att det kommer ordna sig med pengar även om FK vägrar ge mig vad jag har rätt till så jag vill bara veta att jag kommer få min rehab och bli bra igen.

Annars har jag fortsatt röja upp (det går ju väldigt långsamt för mig) och jag hade rester från igår så slapp laga nån mat idag. Woho!

Jag håller på att göra en desperat uträkning på mitt utrymme, dvs det man egentligen inte behöver men vill ha. Ca 350 kcal per vecka är tillåtet. Just nu är det kladdkaka för hela slanten som gäller. Skulle göra en till lördagsgodiset igår men så hade jag köpt hälften så mycket choklad som det ska vara enligt receptet. Men efter lite funderingar gjorde jag hälften så stor och hade den inne bara en kvart istället för 45 min. Och det blev jättebra.
Idag började jag fundera igen. Halva receptet är fortfarande för mycket att göra på en gång, men om jag hittar en form som är hälften så stor och halverar receptet ytterligare en gång så blir det tillräckligt små bitar för att jag ska kunna göra kladdkaka varannan lördag. Eller också gör jag som jag gjorde igår en gång var fjärde vecka, men det är lite långt emellan. Jag "får inte" äta nånting utöver vanlig mat om hela månadens utrymme går åt till att göra en kladdkaka, vilket nog är lite svårt att hålla.
Visst låter det helt desperat när man säger det högt.
Men egentligen vill jag nog bara hitta harmonin i det jag stoppar i mig, vad som är lagom av allt. Helst skulle jag nog vilja kunna bara skippa sötsaker, men alla försök sen jag gick på mellanstadiet har varit fruktlösa så oavsett om det egentligen är bra för mig eller inte så har jag accepterat att det är så vi lever.

Vikt
115,8 kg. Delmål 2 uppnått!

Motion
Tog det lugnt idag för att se hur det kändes.

Börjar känna mig rätt deppig. Vara utan mat är okej, men att försöka dricka 4 dl äcklig shake fem ggr om dagen när man mår illa kommer inte fungera i två veckor till. Fungerar inte att försöka dricka nåt som ger en kväljningar. Blir nog mat snart. Tyvärr.

Vikt
116,1 kg (nytt delmål imorgon?)

Motion
Promenad 30 min
Cykla 15 min

Var och träffade sjukgymnasten idag. Var inte säker på om det var rätt att byta sjukgymnast, men nu när jag inte längre åker sjukresor tar det över en timme att pendla till den gamla och till den nya tar det inte ens tio minuter. Och det kändes bra. Hon var trevlig, sympatisk, peppande, ställde rätt frågor och gjorde rätt undersökningar. Hennes förslag var att först kolla hur stark jag blivit i bålen och sen successivt öka på. Låter bra tycker jag. Ska dit två gånger i veckan. Ser fram emot att få göra nåt annat än att enbart träna bålen. Armar och axlar skulle må bra av lite träning. Benen får kanske tillräckligt ändå, men skulle väl inte skada om även de blev starkare.
Hon tyckte att jag har goda förutsättningar, att jag mest är stel och svag i musklerna och inte hade några direkta funktionsnedsättningar.

När jag kom hem var jag yr och trött som igår. Sen när jag cyklade fick jag fläckar framför ögonen så blev bara 15 min. Men jag vill inte sluta med dieten eller höja medicinerna igen. Det är ju tillfälligt, det kommer bli bättre om ett par veckor. I så fall tar jag det hellre lugnare med motionen för jag märker inte nån skillnad på viktnedgång de dagar jag cyklat eller inte cyklat. Jag ville gå ner 10 kg och de hälsoeffekterna känns viktigare än det obehag jag måste utstå nu. Dessutom vet jag inte om jag kommer orka med att bara äta en normal måltid. Efter veckor utan mat kan man tycka att det borde vara lätt, men det är svårare att äta blandad diet än ren diet. Säg att man äter ordentlig lunch och resten av dagen diet, då stiger blodsockret vid lunch och sen sjunker det så när kvällen kommer har man lågt blodsocker och är hungrig, men det enda man har är sina äckliga shakes. Väljer man istället ordentlig middag och resten shakes, så går det bra första dagen, men dagen efter har man låg blodsocker hela dagen och sen när det är dags för sin middag så är man hungrig som tusan och då är risken stor att man äter mer än man ska. Så därför tycker jag att det är lättare att ha fyra veckor ren diet och sen vanlig mat än åtta veckor blandad diet (som skulle ge ungefär lika stor viktnedgång).

Men kvällarna är svåra nu. Illamående, huvudvärk, trötthet. Så får se hur länge jag orkar. Speciellt illamåendet är svårt för mår jag för illa så blir det omöjligt att få i sig shaken.

Min sambo beställde ett par gratis glukosmätare "för skojs skull" så jag tänkte jag skulle ta ett prov. 6,6 mmol/l. :) Personligen litar jag inte stenhårt på hemmamätare och jag vet inte om dieten kan sänka blodsockret, men sist var provet 7,9 och det ska vara under 7, helst 6. Det bådar gott tycker jag. Tar nytt prov om en vecka igen.

Idag har inte varit någon bra dag. Jag har varit yr, förvirrad, sett suddigt, haft huvudvärk och mått illa. Det är inte nåt som går att stå ut med så hoppas det bara var något tillfälligt. Vill verkligen inte ge upp innan jag gått ner 10kg. Men just nu finns det inget jag hellre vill än att få äta riktig mat så dåligt mår jag.

Vikt
116,8!

Motion
Cykling 60 min.

Jag hoppas jag kan börja gå på sjukgymnastik några gånger i veckan. Behöver verkligen nåt att göra just nu. I början när jag inte kunde gå längre klättrade jag på väggarna, men efter ett tag var det som att jag gav upp och fastnade i nåt handlingsförlamat, nerdrogat tillstånd. Nu har jag svårt att ta mig ur det. Försöker komma på saker man kan göra som inte är fysiskt ansträngande, kostar pengar eller innefattar mat och dryck, men kommer inte på nånting. Men jag måste komma ut mera och att åka till sjukgymnastiken skulle göra det. Får se vad hon säger på tisdag.


Jag har i flera år klandrat mig själv för att jag först gick ner 40-45 kg och sen gick upp igen. Jag har inte förstått varför jag inte kunnat gå ner igen. Jag höll vikten ett halvår, sen slutade jag gympa, började med kampsport och träffade en kille som bjöd på kakor jämt och ständigt. På en termin hade jag gått upp 10 kg igen och sen var det tillbaka till kaos.

Jag har undrat vad som varit fel, jag har känt mig otroligt motiverad, men det har inte fungerat ändå. Jag tror kanske att jag börjar förstå nu. Det är svårt att satsa på något jobbigt och stundtals obehagligt när ens liv är tillräckligt besvärligt och ångestfullt. Det känns annorlunda nu när jag fått livskvalitet och livsglädje igen. Operationen måste ju vara lyckad nu, nåt annat vore mer än märkligt. Så det värsta är över, det kan bara bli bättre nu. Det ger mig kraft att utstå detta, för det är ju knappast värre än det jag redan fått utstå de senaste åren.

Jag brukar säga att jag vill ha mitt liv tillbaka, men det är egentligen inte riktigt sant. Det jag vill är att få det liv jag trodde jag var nära att få, det liv jag förtjänar, det liv jag kämpat så länge för att få. Det har varit kaos så länge. Började tröstäta när jag var 10, dricka alkohol när jag var 11, skära mig när jag var 16 och det har bara varit kaos sen dess. Jag har kämpat för att hitta min väg, min dröm, mitt mål. Hitta vart jag vill ta vägen i livet. Hitta nån som vill gå längs min väg med mig. Det har inte varit lätt med alla sjukdomar, smärtor, destruktiva förhållanden och relationer, med en störd familj. Men det känns som att jag har hittat min väg och vet vart jag vill och nån som vill gå den med mig. Och nu när jag fått hjälp med de fysiska smärtorna så måste jag ju kunna börja gå åt rätt håll. Kan inte tro att jag ska utsättas för något mer efter det här i alla fall. Det vore onekligen grymt.

Vikt
En vecka!
Bara tre kvar!
Om man bortser från de första två dagarnas massiva viktnedgång så går jag ner ungefär 0,3kg per dag. Så det känns lite som att jag går ner per dag vad jag skulle kunna acceptera att gå ner per vecka. Så på fyra veckor, 28 dar, kommer jag kanske gå ner vad jag annars skulle gå ner på 28 veckor, drygt ett halvår.
Försöker tänka på det när jag blir riktigt utled.
Det är helt klart värt det.

2003 när jag gick ner massor i vikt och hade BMI 27 sa folk till mig "Nu ska du väl inte gå ner mer?". Förstås, de hade BMI 21 och blev hysteriska om de gick upp 3kg. Det är nog en stämpel jag är dödstrött på. "Mulliga Tess". Hey, tänk om jag egentligen är smala, vältränade Tess? Tänkt på det nån gång? Det är som att både smala och tjocka människor ger små hintar om att man aldrig kommer bli smal. Som om både tjocka och smala människor vill att man ska misslyckas. Jag köpte en kjol på rea på H&M en dag, hemma upptäckte jag att kedjan var trasig. Gick för att byta men alla kjolar vad slut så tog en grå klänning trots att den var i en mindre storlek än jag hade just då. Mamma sa "Du kommer aldrig få tillräckligt små bröst för den". = "Du kommer aldrig bli så smal". Det är så lätt att säga fel sak och aldrig inse att man gjort det.

Mat
Börjar bli sugen på allt möjligt nu. Det är inte äpplen längre utan pizza, smörgås, fet ostsås, toast, pommes, tårta osv. Hittade detta recept på DN. Känns som att det är ett bra alternativ till riktigt onyttiga saker som t.ex. kladdkaka ♥.

Frusen sommardessert

Portioner: 8-10
Tid: 15 min + tid i frys

400 g philadelphiaost eller annan cream cheese
200 g kesella eller gräddfil
½ dl florsocker
4–5 konserverade persikohalvor
250 g jordgubbar
250 g hallon
ev citronmeliss till garnering

1. Rör ihop cream cheese, kesella och florsocker till en slät kräm. Skär persikorna i kuber och rör ner dem tillsammans med hela jordgubbar och hallon i krämen.

2. Häll ner krämen i en hålform eller i portionsformar, täck med folie och låt stå i frysen i ca 3 timmar eller tills den är helt fryst.

3. Ta ut formen ur frysen ca 30 minuter före servering. Stjälp upp tårtan på ett fat och garnera gärna med lite bär och citronmelissblad.


Det blir nog mitt första lördagsgodis.

Motion
Cyklade 60 min idag. Fick så ont i rumpknölarna av 85 min så försöker vänja dem lite. ^^

Min viktkurva. :D En prick är en dag.
Schysst va? Närmar mig delmål 2!

Vikt
117,6kg nu. :D
Det känns så bra så det är svårt att tro att det är sant. Vet inte än hur länge jag kommer att hålla på. Målet är fyra veckor och om jag sen återgår helt till mat eller börjar med en vanlig måltid i taget beror lite på hur det går med jobbandet. Kan inte stå på benen åtta timmar om dagen utan att äta ordentligt. Men det får jag se den 19:e när jag är på återbesök på ortopeden.

När jag började med kuren nojade jag en del när dagens sista portion närmade sig, orolig att bli hungrig. Nu när jag tagit dagens sista känner jag lättnad över att jag bara behöver dricka resten av dagen. Det är inte så att jag saknar mat jättemycket, bara det att shakesen blir jäkligt tråkiga.

Motion
Fick ställa in sjukgymnastiken idag pga magen, men fick en ny tid på tisdag. Kanske att jag gick ut lite häftigt med promenaderna för nu när jag vilat har smärtan i höften minskat drastiskt, trots att jag har tagit bort de sista opiaterna. Det var nåt pappa sa efter semestern, att eftersom jag gick en halvmil då skulle jag gå en halvmil varje dag nu. Jag vet att han vill väl, men han har alltid pressat mig hela mitt liv och det har inte alltid fått den positiva effekt han hoppats på. Idag valde jag att cykla lite istället. Cyklade först 45 min på förmiddagen. Skruvade bara upp motståndet lite för att se hur det kändes, men det gick bra så skruvade upp ett halvt varv till och ökade hastigheten. På eftermiddagen cyklade jag 40 min.

Mediciner
Tror abstinensen börjar lägga sig nu. Känns som om smärtläkaren verkligen vet vad han pratar om. Han dubblade ju dosen antidepressiva för att underlätta för mig när jag trappade ner de andra, och jag har inte haft alls lika hemsk abstinens denna gång som när jag försökte sänka opiaterna tidigare. Han ringde idag för att kolla hur det går. Undrade lite för han hade skrivit ut två stora burkar med den nya styrkan på gabapentin, men det var inte meningen att jag ska fortsätta med den eftersom det går så bra att trappa ner. Nu får jag själv känna efter hur fort jag kan trappa ner dem. Och känner jag mig själv rätt kommer jag vilja trappa ner dem fortast möjligt. ;) Dvs. ta bort en av de tre kapslarna var femte dag. Han trodde att jag kommer tappa flera kilo vätska när jag slutar helt med dem. Det här verkar bli en sjukt bra sommar!

Går halvbra för mig. Dieten har sabbat magen fullständigt. Vågar inte ens gå utanför dörren just nu. Det ihop med abstinensen gör mig rätt trött men stirrig och snurrig. Tar det lugnt nu och väntar på att abstinensen ska gå över och äter mitt äckliga pulver som jag fick ta när jag hade som mest mediciner för att ordna magen. Vet inte om det är abstinensen eller nåt annat men jag blir mer stirrig på kvällarna. Rastlös och har svårt att slappna av.

Seg dag igen. Sov dåligt pga abstinens, och sen har jag haft ont i magen och varit yrslig. Hoppas att jag är piggare imorgon och kan gå promenad eller åtminstone cykla. Annars går det bra, känner mig inte speciellt hungrig och inte illamående heller. Men lite uttråkad. Väldigt sugen på ett knaprigt, saftigt äpple. Mmmm......

Men jag vägde 118,1kg imorse. Snart gått ner 3kg! Tänk om mitt blodsocker inte längre kommer vara högt när jag tar nästa prov om två veckor, det hade ju varit fantastiskt. Vet inte hur snabbt sånt regleras, men så länge som inte cellerna blivit alltför insulinresistenta bör det ju gå ganska fort när man går ner i vikt igen.

Vikt
Vägde 118,5kg idag. :) Klarat första delmålet! Tidigare har jag haft bara några få delmål och inte förstått varför folk har ett delmål varannat kilo, men nu när jag klarat mitt första så känns det som att jag kan fixa det här bara jag tar ett delmål i taget. Till sist kommer det stå 60kg på vågen! Vilken dröm! Kunna jogga igen, sova bättre, mindre ont, styrketräna, kunna köpa kläder i en vanlig butik. Oh my.
Hade jag vägt mig sist hade jag kanske inte slutat för detta är väldigt peppande. Imorgon är dag 4 så räknar med att hungern kommer sätta in ordentligt.
2003 när jag gick ner 40kg gick jag först på Cambridgediet i 3,5 vecka (slutade i förtid för jag hade så mycket magsyra). Efter det åt jag noggrannt tills jag vägde 70kg.  De första 4,5 veckorna gick jag ner 11kg. Nu vägde jag 15kg mer än då plus att jag försöker hålla igång mer motion än då så bör ju gå ner lite mer under kuren. Men det märks. Det viktiga är att det går neråt.

Opiater
Abstinensen satte in idag. Det kryper i kroppen, ont i huvudet, tungt att andas. Måste påminna mig om att det är abstinens för att lugna ångesten som river i bröstet.

Motion
Vilade idag, delvis pga att abstinensen är väldigt uttröttande och delvis för att jag åkte och hämtade ett paket och bussen var alldeles för skumpig för min rygg.

Annars har jag känt mig uppspelt hela kvällen. Jag har inte känt mig hungrig, snarare att magen är så full att jag knappt fått i mig dryckerna. Jag minns sist att illamåendet gjorde att jag bara fick i mig 4 portioner den tredje dagen och sen blev jättehungrig den fjärde dagen, så ser till att jag ändå får i mig alla varje dag. Det är lite märkligt att inte vara nerdrogad längre. Det är som att dimman börjar lätta och intresse, glädje och tankeförmåga börjar komma tillbaka. Ser fram emot att se hur det blir när jag är av med ep-medicinen och de antidepressiva också, helt utan mediciner som sabbar hjärnan. Jag har suttit hela kvällen och stickat (det var massa garn i paketet jag hämtade) en barnkofta och en kofta till mig själv och jag har bara känt mig nöjd och lycklig. En känsla jag inte är van vid.

Opiater
Två dar helt utan opiater. Inte märkt nåt speciellt än, det tar några dar innan det går ur kroppen. Får se om det blir någon abstinens i natt. Igår kväll var jag helt uppspelt över en dag helt utan opiater. Kändes fantastiskt. Som att jag verkligen har chans att återgå till ett normalt liv igen. Känns som att operationen blivit mer lyckad än kirurgen kunnat hoppas på. Tänk att han sa att ett alternativ var att göra ingenting och leva på knark resten av livet. Tur jag inte lät narkosrädslan få mig att välja det alternativet.

Diet och vikt
Vägde 119,8kg idag. Förra gången vägde jag mig inte för tänkte att om jag då inte gått ner i vikt så kommer det göra att jag inte orkar fortsätta. Men sen orkade jag ju inte fullfölja ens en vecka ändå pga det illamående som hungern gav. Denna gång tänker jag väga mig varje dag. Har också dubblat dosen omeprazol så kanske jag inte kommer må så illa denna gång. Några gånger har jag tänkt "Kanske är dags att göra lite mat" bara för att inse att nej, det är det ju inte. Det är så konstigt att inte ha något att tugga på.
Idag satt jag och funderade och jag lovade mig själv att nästa sommar ska jag inte väga över 100kg. För att jag förtjänar att må bra. För att jag förtjänar att ta hand om mig själv.

Motion
Det var skönare att gå idag, 10 grader kyligare än igår. Gick 3km idag igen, men glömde kolla hur lång tid det tog. Men jag vilade bara 4 ggr idag. Inte för att det spelar nån roll hur många ggr man vilar egentligen, det är själva sträckan som räknas och den är lika lång oavsett, men det är ett sätt att se när man blir starkare. Jag vilar bara när musklerna krampar eller jag flåsar så mycket att det gör ont. Var lite mindre stel än igår, men musklerna runt höften är fortfarande lite sura. Svettas så sjukt mycket med alla dessa extrakilon så ibland blir jag lite ledsen och vill mest tycka synd om mig själv, men det finns inga genvägar, enda sättet för att må bättre är att röra på sig. Som tur är ökar både styrka och kondition ganska fort i början om man är helt otränad, det kan ge lite pepp. Jag hade också stödstrumporna på idag för att hjälpa till med blodcirkulationen och kanske inte bli lika trött i benen. Vet inte om det funkade. Det funkar i alla fall på jobbet.
Inte heller har jag nojat över vad människor jag möter tycker om mig. Jag är så resultatorienterad när jag går ut. Har ljudbok i öronen för att distrahera från tankar om att jag inte orkar. Visst att jag tänker på hur jag måste se ut, stor som ett berg, med svetten rinnandes, men jag är så stolt över mig själv för allt jag orkar med och för att jag kämpar som en dåre så jag trycker undan de tankarna.

Det är två slags dag 1 idag.
1. Det är första dagen helt utan opiater. Har inte fått några instruktioner från smärtläkaren angående de sista 5mg. Det enda jag vet är att jag skulle sänka gabapentinet från 1200mg till 900mg och det har jag gjort. Men planen var ju att ta bort opiaterna helt så jag gör väl det. Blir det jättesvårt kan jag ta en tablett varannan dag.
2. Dag 1 med Quick diet-kuren. Det har gått bra förutom en del kurr i magen. Invägningen var 120,8kg.

Motion
Gick 3,1km men det var för varmt och jag hade inget vatten med mig. Var ändå inställd på att gå min runda som jag hade mätt ut på eniro (sen gick jag fel och gick 100m extra ;). Jag fick vila kanske fem ggr på vägen, ett par ggr satte jag mig ner ett par minuter, andra lutade jag mig mot något. När vi gick halvmilen tvärs över fjället fanns det inget att vila mot, men det gick ganska bra att bara stå stilla en stund. De tre kilometrarna tog ca 65 min. Rätt nöjd med det. Tidigare har jag gått en runda på 2,2 km. Efteråt var jag helt slut och inte på det sköna sättet som man kan bli efter ett härligt styrkepass. Fick lägga mig och vila en timme, men sen var jag på g igen!
Nåt som känns väldigt positivt är att efter jag vilat fick jag ingen skarp smärta i vare sig ryggen eller höften, det är första gången på länge.

Mina föräldrar och vovve har hälsat på mig i helgen. De har hjälpt mig fixa i ordning i lägenheten. Kasta skräp och sånt som är omöjligt att göra själv. Mamma putsade köket, det är sånt som hon gör. Men när nån står och städar ens kök så är det lite svårt att förmå sig själv att fixa nåt att äta och stöka till. så det har gått helt åt skogen. Inte för att det hindrade min kära mor att påpeka att om jag har fått diabetes så ska jag inte äta ketchup. Ibland är hon expert på att hänga upp sig på småsaker. I alla fall så blir det en jäkla massa godissug om man inte äter ordentligt. Så idag blev det en hel del glass, vilket jag inte alls hade tänkt. Eftersom det är midsommar nästa vecka och man aldrig vet om det blir någon riktigt onyttig efterrätt så tänkte jag inte äta något onyttigt alls denna vecka. Men det gick åt skogen, så får kanske låta bli att föreslå midsommartårtan som jag hittat.

Jag har även fortsatt sova dåligt pga all abstinens. Men jag vill ändå trappa ner ett steg till. Jag vill vara fri från opiater. Ev kommer jag få fortsätta ta en lägre dos av epilepsimedicinen, men det kan jag acceptera. Har sänkt den från 2400mg till 1200mg så det är ett jättestort steg, och eftersom jag klarar mig på 1200 så ska vi sänka den lite till men i mindre etapper än tidigare så inte hjärnan får fnatt.

Tycker ändå att jag varit jäkligt duktig förutom det där med glassen idag. Jag har använt mina mått och ätit regelbundet. Systemet att föra en lättare dagbok då jag bara kryssar i vilka måltider jag ätit och gör en liten anteckning ifall något inte varit enligt "reglerna" har fungerat bra. Om jag äter något onyttigt räknar jag ut hur mycket kcal det är så jag vet om jag utnyttjat hela veckans utrymme eller ej. Det känns som att det är på lagom nivå, jag håller koll men jag behöver inte räkna på varje måltid eftersom jag använder mina måltidsmått och äter noggrann frukost och bara frukt till mellanmål. Och så skriver jag ner vad jag gör för motion, vilket jag också varit duktig med.

Man behöver ett mål och man behöver en plan.
Mitt mål är att nå normalvikt, lagom vältränad, kunna göra sociala grejer som att träna kampsport eller gå nån kurs, resa och börja jobba igen.
Sen försökte jag hitta en plan 1 med lagom mycket arbete för den nivån jag ligger på nu.
1. Äta frukost, lunch och middag.
2. Äta grönsaker till lunch och middag.
3. Motionera varje dag. Promenad, cykling och/eller sjukgymnastik.
4. Bara onyttiga saker på lördagar.
5. Vila minst en gång per dag.
6. Gå igenom de tio stegen i Lisbeth Stahres kognitiva behandling mot övervikt.

Vet inte om det är för mycket, jag får väl se. Det är lite som ett delmål, det jag ska kämpa mot först. Jag vet att jag sa att jag inte skulle bry mig om godis- och glassätandet just nu, men det var innan jag fick veta att jag har för högt blodsocker. Det känns som att min tid börjar rinna ut. Jag beställde en Ben & Jerry-glass till lördagsgodiset och jag har inte nallat av den än fastän jag är jävligt sugen (mkt pga abstinens tror jag). Är väldigt stolt över det. Jag beställde även små isglassar som jag kan ta i nödfall istället för att gå ner till kiosken och köpa en stor strut.

Abstinensen är svår just nu. I natt vaknade jag och det kröp i kroppen och ångesten kvävde mig. Det är riktigt riktigt jobbigt. Och värst blir det när jag kommer ner till 0 med opiaterna, vilket enligt mina planer blir om 1,5 vecka. Sen kommer jag svettas rejält i nån vecka. Det märks att jag påverkas av att ep-medicinen är sänkt med för det är värre nu än innan jag sänkte dem. Men jag ska ta mig igenom detta, jag vill ha mig tillbaka igen. Jag vill inte vara trött, snurrig, förvirrad och aggressiv längre, verkligen verkligen inte.

Grönsaker:
Ärtor
Jordgubbar

Ibland om jag inte ätit frukt till mellanmål under dagen så byter jag ut en del av kvällsgrönsakerna till frukt. Eller om det är jordgubbar som jag fullständigt älskar så kanske jag byter ut hela. ;)

Motion:
45 min promenad i sträck utan kryckor

Idag har varit helt galet. Mina känslor har gått upp och ner, jag har varit arg, ledsen och glad på en gång. Hade mycket ont i ryggen imorse och det tog flera timmar innan det gick över när jag väl kommit upp. Jag tänkte på det smärtläkaren sa om att jag inte får ge upp på dåliga dagar och jag kände att det vore skönt att gå ut både för abstinensen och de extrema humörväxlingarna. Men sen när jag började gå kunde jag inte sluta. Och när kommit så långt att jag var helt slut så hade jag lika lång väg kvar för att ta mig hem! På slutet var jag lite gråtfärdig för hela kroppen kändes som spagetti, fötterna ville inte riktigt lyda, axlarna gjorde ont eftersom jag spänner dem för att hålla ryggen rak även om jag försöker låta bli, och jag var jättehungrig och hade lågt blodsocker. När jag väl kom fram till huset orkade jag inte stå upp längre utan satt på en bänk utanför huset tio minuter för att hämta andan.
Sjukgymnasten jag hade innan operationen ville att jag skulle cykla fortare och längre för att få upp flåset, men det är svårt att göra det när man cyklar tycker jag, men att promenera fungerar alldeles utmärkt. Dessutom höll jag de inre magmusklerna spända hela tiden så jag tyckte att jag fick tillräckligt med träning på den punkten.

Tänkte jag skulle göra som jag gjort förut och utvärdera veckan.
Träningen tyckte jag gick mycket bra, har verkligen legat i. När det gäller maten så är ju min "enda" regel just nu att se till att det finns grönsaker till maten. Beroende på hur man ska räkna blir det lite olika resultat. Räknar man med att det fanns paprika, lök, svamp och tomat (färska) på pizzan så blir det bara två måltider då jag inte hade grönsaker. Annars är jag rätt missnöjd över pizzan och de där baguetterna till söndagslunchen. Men ingen lever perfekt jämt, så jag är nöjd med tanke på hur jag ansträngt mig för att äta mer grönsaker och motionera varje dag.

Sen så tänkte jag att om jag nu ska försöka ändra på mat- och motionsvanor så är det ju bra att ha en utgångsvikt. När man börjar ändra tycker jag man kan vänta en 3-4 veckor innan man väger sig eftersom det tar tid att ändra sina vanor och därför kommer det ta tid innan det syns på vågen. Men då behöver man ju en utgångsvikt så man vet vilket resultat det blivit. När jag vägde mig 10/5 på Överviktscentrum vägde jag 121,1kg (på eftermiddagen med kläder på). Sist jag vägde mig hemma var 4/4 och då vägde jag 117,4kg. Så jag förväntade mig inte direkt att några dagars arbete skulle gett massa resultat, men det var ändå tråkigt att vågen visade 120,9kg. Menmen, man måste veta hur illa det är och acceptera det för att kunna göra nåt åt det.


Lunch:
Färdigrätt (fisk, potatismos, ärtor)
Mellanmål:
Persika, 1 dajmpäronglass (340kcal)
Middag:
Makaroner, vegefärssås, 2 morötter

Träning: 50-55 min promenad (till och från sjukhuset)

Var på sjukhuset för att få operationssåret kollat av nån mer kompetent än de på närakuten. Men det ser bra ut. Såret alltså. Hon tryckte och klämde, men det kom inte ut något mer. Det finns inga tecken på infektion så det var bara vanlig sårvätska som kom ut. Sårvätska är naturligt och inget man behöver oroa sig för.

Jag fick sjukresor men när jag var färdig hade jag ingen lust att sitta och vänta 45 min på en taxi hem och försöka låta bli att gå in på Pressbyrån och köpa godis eller glass. Det är svårt att ta sig till sjukhuset för antingen får man åka en lång omväg med buss eller gå uppför en lång trappa, inget alternativ för mitt sår. Men att gå nerför en trappa är inte lika besvärligt, det går att ha ryggen nästan rak hela tiden. Så jag bestämde mig för att gå till t-banan och få lite motion. Det var jobbigare än det var förra veckan, men det gick i alla fall. Tror mina fötter/ben kanske har börjat svullna lite pga värme och operationen och att jag får börja ha stödstrumpor på mig igen. Vaknade av att hela insidan på vänsterbenet krampade i söndags morse. Aldrig varit med om kramp på insidan av låret förut. Och det höll i sig alldeles för länge. Så lite hjälp med cirkulationen vore nog inte dumt. Okej att jag får bättre cirkulation av promenaderna, men det kan vara så att jag rör mig mer än blodet orkar pumpa pga att jag är så tjock så att det blir negativt istället. Jag får prova från och med imorgon i alla fall.

Var på möte på Överviktscentrum. Det var en trevlig läkare som höll i informationen. Hade på nåt sätt fått för mig att det skulle vara nån manlig läkare som skulle vara nonchalant och se ner på mig. Varför nu en sån läkare skulle jobba på ett Överviktscentrum. :P Men det fanns bara två läkare på centrumet och båda är kvinnor.
Mådde så dåligt imorse när jag vaknade. N lyckades väcka mig precis när en hemsk mardröm höll på att spåra ut helt så det var skönt. Men jag var så himla ur gängorna och jättetrött. Och magen satte igång och bråkade, förmodligen för att jag ätit påskgodis. Taxichauffören blev sur för att jag kom försent eftersom jag fick springa på toaletten en gång precis när jag skulle gå. Jag skyllde på våra hissar, som är hemska och stannar titt som tätt, men han trodde inte på det. Nästa gång kanske jag ska säga som det är, att jag var tvungen att gå på toa pga diarré. :P
I alla fall så kom jag dit ändå. För det mesta är det jobbigt att man måste avboka så långt innan, i de flesta fall 24 timmar innan. Dessa har 4 timmar, precis som psyk, vilket är skönt. Jag vet ju aldrig hur jag kommer må, hur det kommer gå att åka taxi. Men ibland är det bra med sån regel så jag inte stannar hemma bara för att jag är trött, även om jag ofta avbokar för säkerhets skull och så visar det sig dagen efter att jag mådde bra igen.

Tillbaka till mötet.
Det var intressant och verkar jättebra. Blir lite sur på mig själv att så mkt har fått vänta över ett år, hjälp på psyk och överviktsbehandling t.ex. Men när jag flyttade hit mådde jag så bra, så orkade inte engagera mig i att få upp remisserna hit. Bad en gång och sen verkade remisserna komma på avvägar. Sen fick jag ju remiss till dietist i höstas, vilket jag nu undrar varför min läkare bara tog en dietist och inte till Överviktscentrumet på en gång. Det gick ju bra i början. När jag gick på de tre föreläsningarna hos dietisterna började jag ju gå ner i vikt. Sen var det paus över jul och då gick jag upp igen. Sen hade vi vår grupp och det gick bra i början, vi fick lite uppgifter och så. Men vi fick bara ett par uppgifter och sen blev det mer att man bara pratade på träffarna. Klart att alla pratade om det de ville ta upp, men det blev inte samma sak, det fanns ingen plan, ingen hjälp med motivationen eller hjälp med att hantera stress osv. Som läkaren sa på centrumet, denna behandling är något som ska fortsätta resten av livet och något som man kan leva med resten av livet.

Jag fick med mig en enkät hem med en massa frågor om mitt liv och så en matregistrering jag ska göra i fyra dagar. När jag skickat in dem får jag träffa en handledare då man mäter och väger och gör en liten "Plan 1" som blir första steget. Sen blir det provtagningar för de som inte gjort det, vilket också är bra. De kollar upp sjukdomar som kan påverka vikten, diabetes, blodfetter osv. Efter det får man träffa läkaren, gå igenom ens sjukdomshistoria, viktutveckling, önskemål osv. Sen får man gå på 4 kunskapsföreläsningar. Förmodligen kommer vi inte hinna gå på alla föreläsningar innan deras semester så kommer ta ett tag innan jag hunnit gå på alla fyra. Efter föreläsningarna träffar man återigen läkaren och ska då avgöra vilken typ av stöd man ska få. All behandling är beteendeinriktad, men man kan antingen gå i basgrupp en gång i veckan i fem veckor och sen få enskilt stöd, gå i kbt-grupp en gång i veckan i 14 veckor och sen få enskilt stöd eller få enskilt stöd från början.
Målet är att man ska göra permanenta livsstilsförändringar. Man får hemuppgifter, stödjande samtal och har diskussioner. Man gör mer kartläggning av mat, fysisk aktivitet, vanor som påverkar ens vikt m.m. Varje handlingsplan är individuell och ska ske i samråd så man verkligen är med på den och anser att den går att genomföra.

Efter 3-6 mån har man första uppföljningen. Ser om man gör sina uppgifter och går på sina träffar, annars får man inte fortsätta. De har så ont om plats så de måste vara stränga med de som inte har tid eller motivation. Om man gör sina uppgifter, går på mötena men ändå inte går ner i vikt så måste man inte sluta, utan då försöker man istället hitta varför man inte går ner i vikt. Så det känns ganska rättvist.

Behandlingen varar i 2 år och kan se lite olika ut. Vissa har tät kontakt, vissa mer glest, vissa träffas mest i grupp, vissa mest enskilt. Även efter 2 år kan man fortsätta ha kontakt, t.ex. att man hörs en gång om året på telefon för att se så man fortfarande är på rätt spår.

Enligt dem får 35% av patienter inom de två åren en viktnedång på minst 5%. 35% lät ju rätt så lite. Eftersom patienterna som kommer har BMI >35 eller >30 med följdsjukdomar så är ju 5% inte så mycket på två år. 5% av min vikt är 6kg. Men de flesta har väl mycket att ta itu med så det tar ju tid att ordna upp sin livsstil.

Man kan även få fysisk aktivitet på recept så jag ska be om att få till nån simhall sen när mitt sår har läkt. :) Simma lite!

Tänk om jag kan få riktig hjälp för första gången. Och att jag kan få hjälp från psyk med ångesten. Tänk att få ha normalvikt igen. Vilken dröm!!

Jag hade tänkt gå ut idag. Två veckor sen jag var utanför dörren nu. Vi behövde handla och vi brukar bara gå och småhandla på Lidl som är den enda lokala butiken här. Men jag fick en sån där natt där jag sov 12 timmar och vaknade därför inte förrän kl.13. Och då var N redan på väg och tänkte dessutom ta t-banan och handla längre bort och jag behöver en två timmar på mig när jag vaknat innan jag kommer iväg nånstans. Kort sagt, jag gick inte ut idag heller.
Får se om jag kommer iväg innan måndag då jag har bokat in en välbehövlig massage. Tveksamt.

Annars har jag tappat lite fokus pga all ångest och sorg. Glömmer ta shake på morgonen så när det är dags för den riktiga mat-lunchen är jag jättehungrig och trött och orkar inte fixa grönsaker eller skala potatis så det blir potatisbullar och liknande. Och så glömmer jag ta shaken i tid på kvällen så jag blir hungrig då med och tar fler knäckemackor än det är tänkt.
Ja, jag får jobba på det så jag kommer in i det igen. Annars är det inga problem. Har inget sug efter att sluta med shaksen, kommer kunna hålla på med detta länge. Eftersom N inte vill ha sina så kommer jag kunna fortsätta ett tag efter operationen med. Det vore bra för då kommer jag ha ännu svårare att röra mig än nu. Minns väl hur det var förra gången, kom knappt upp ur sängen eller upp från toastolen och det tog flera dar innan jag kunde gå ut och då orkade jag bara gå fem minuter och var så trött att jag skakade i kroppen. Gick bara runt huset. Och då hade jag hållit mig aktiv tills precis innan, nu när jag tvingats vara stillasittande i ett år, det kommer bli lååååång rehab denna gång.

Så ska försöka få ordning på maten igen, och börja cykla/promenera igen. Det är svårt när jag kämpar med nåt som liknar depression, det är som att krypa genom någon seg lera att orka göra saker, som om nåt håller emot hur mkt jag än försöker.

Det går bra med maten. Har inte vägt mig än. Har fortsatt laga nyttig mat med mycket grönsaker. Räknade ut att mina påsar kommer räcka ca 39 dagar. Kanske jag väntar tills dess med att väga mig. Det är dagen innan jag ska till ortopeden för inskrivning innan operationen. Behöver väga mig då för att säga till narkosen. Har jag gått ner mycket får jag väl säga att jag kanske kommer gå ner mer på de 18 dagar som är kvar till operationen. De beräknar ju narkosen på ens vikt, så viktigt (:P) att de vet vad man väger.
Tar tre påsar pulver på vardera 155kcal, en portion mat med mycket grönsaker, 2 knäckemackor och 1 frukt per dag.