En ledig dag, då gäller det att vila upp sig för att orka jobba helgen. Detta är verkligen otroligt utmattande, både för min kropp och mitt psyke. Det är viktigt att alltid ta till vara på sina lediga dagar, speciellt när det inte är två dagar ihop utan bara en enda ynklig liten dag.

Både igår eller idag har jag haft jätteont när jag vaknat och det har varit svårt att ta sig upp ur sängen. Men igår gick jag både till och från jobbet, trots att jag hade ischiassmärta ända från ländryggen ner till tårna. Kände mig jättestolt. :) Idag har jag som sagt försökt att mest vila så jag ska orka jobba fre-sön. Igår kände jag mig sjuk, som om en influensa var på gång, men tror att det bara var utmattningen.
Men jag måste ändå påpeka att trots att det gör fruktansvärt ont så älskar jag det här jobbet. Arbetskamraterna är jättetrevliga, jag gillar avdelningen och miljön, jag gillar att de har fruktkorg ^^, jag gillar patienterna. Är jätteglad att jag tog detta jobbet.

Ja, och så igår tog jag mod till mig och skulle prata med hon som har hand om arbetskläderna, men då kom istället hon och frågade mig vad jag ville ha för hon skulle beställa nya kläder. :) Så nu ska jag få klänning i min storlek. Byxor fanns inte i min storlek (man får inte vara så här kort och tjock tydligen), men det gick att få på specialbeställning, så jag hoppas de kommer passa sen när de väl kommer.

OCH, sist men inte minst!!!!!
(trumvirvel)
Jag har gått ner i vikt. :) Ett halv kilo sen invägningen på nya vågen.

Jag är bäst!

Pust! Vad trött jag är!
Jobbade kväll igår, kom hem halv elva, och så gick jag upp fem och jobbade åtta timmar till.
Det är väldigt rörigt att vara på ett nytt ställe i en ny del av Sverige, det är mycket som är annorlunda. Men det är kul och alla är jättetrevliga.

Det har också varit tufft att stå på benen i nästan åtta timmar i sträck. Inte så farligt för ryggen som jag var rädd för, men får en del ischiassmärtor och ont i fötterna. Men jag gör mitt bästa för att ta en sittpaus då och då även om det bara blir för ett par sekunder.

Det finns ingen t-banestation precis vid sjukhuset, men jag har provat att gå den sista biten istället för att ta bussen. Det är nästan 1 km enkel väg så målet är att både gå till och från jobbet. Det är både motion och sparar tid. Men än så länge har jag inte orkat gå åt båda hållen. Efter åtta timmar på benen har jag varit alldeles för trött i fötter och ben samt varit orolig för att påfresta ryggen för mycket. Men motion ska ju vara jobbigt säger de. :P

Fick lite jobbklädesproblem igen. Oftast har det funnits tjockare personer där jag varit och då har det inte varit några problem med kläder i min storlek. Men nu är jag igen på ett ställe där jag är tjockast, vilket innebär att det finns mest medium. Provade de största byxorna men fick inte igen de två översta knapparna. Provade en klänning och det går med nöd och näppe med vissa av modellerna, men vissa blir för tajt. Jag vet att jag borde fråga nån om man kan få upp kläder i min storlek, men det är så fruktansvärt pinsamt. Jag skäms jättemycket!!!!!!!!!!!!!!!!!! Önskar jag kunde gå ner fem kilo lite snabbt så klänningen sitter bra. :(

Tog inte med min våg upp hit (kunde ju inte ta med mig hela bohaget) så jag vägde in mig på deras våg. 106kg. Ingen aning om hur den är jämfört med min, men var ju skönt att den inte visar massa mer än min i alla fall. Ska väga mig på denna i minst ett halvår, och så hoppas jag att jag inte bli knäpp av att väga mig på en digital våg igen. Förut har jag stirrat mig blind på alla hekton hit och dit och därför skaffat mig en analog våg som bara visar halvkilon. Ett hekto, vad är det? En flugskit ungefär. Men jag får väl hela tiden en lugnare, mer hälsosam inställning till vikt och kropp, så det kanske går bra med en digital nu.

Fan också!
Jag har verkligen försökt att gå så normalt som möjligt och inte hänga åt ena sidan. Men jag har misslyckats stort med det tydligen för nu är jag sned igen. Så länge som jag är sned kommer det inte sluta göra ont och jag kommer gå och hänga lite på ena sidan och inte riktigt kunna räta upp mig. Gah!
Känns så lagom lämpligt att jag ska jobba på måndag!

Snälla snälla snälla, ge mig något positivt för allt mitt hårda kämpande!!!

Läsk och smörgåsar!
Jag älskar läsk och smörgåsar! Skulle lätt kunna leva på bara det. Har nästan helt övergått till enbart lightläsk, men det innebär istället ett väldigt okynnesdrickande.
Eftersom det inte är cigg eller nåt annat som dödar mig tänker jag att om jag nu älskar det så mycket är det kanske bara dumt att bestämma att jag inte ska få äta/dricka det alls. När det gäller smörgåsar så ser jag till att inte ha vitt bröd hemma så ofta, det är det jag helst vill ha. Fullkornsbröd och så något enkelt pålägg t.ex. smörgåsgurka, brukar jag ha. Då tar jag bara nån skiva om dagen. När det gäller läsken så har ICA Maxi en underbart god kiwiläsk på burk. Tänkte som så att eftersom jag och pojkvännen har infört lördagsgodis så kunde jag få dricka en sån burk på lördagar (om jag vill), och skippa all lightläsk till vardags. Så får jag se hur det går.

Mamma ville köpa kläder till mig i födelsedagspresent (Yey!!) så jag kollade bland mina kläder efter vad jag har som faktiskt passar. Det var inte mycket. :( Har tydligen gått upp ganska mkt sen i somras för kjolarna jag hade då satt tajt nu. Suck....
Sen upptäckte jag en rolig grej. Har en rutig vinterjacka nu och i en låda hittade jag en identisk jacka men i stl 44. Hittade även flera kjolar som jag har i stl 48 även i lådan i 44. Hade inget minne av att jag gått och köpt samma kläder i mindre storlek. Vad är det för lustigt påhitt? För att peppa mig själv eller är det egentligen nån slags björntjänst? Har överlag mycket kläder i stl 44. Det är den sista storleken jag hade innan jag gick upp igen - 42/44. En del köpte jag medan jag hade den storleken, en del köpte jag medan jag började gå upp igen med förhoppningen att det snart skulle gå att vända tillbaka. Har en hel del kläder med prislappar kvar, helt oanvända.

Jag försöker se det som en peppande sak, att veta att jag har en massa kläder som väntar på mig, och inte en nedslående sak, att jag är en dålig människa som gick upp allting jag kämpade så hårt för att gå ner. Men det är lite dämpande på nåt sätt, att tänka på hur jäkla tjock jag egentligen blivit.

I natt sov jag underbara åtta timmar i sträck. Det har inte hänt ofta de senaste tre åren. De får säga vad de vill om att det inte gör så mycket om man vaknar flera ggr mot morgonen för det är i början av sömnen man sover den viktigaste sömnen. Känslan av att ha fått sova sammanhängande finns där när jag vaknar, även innan jag kollar på klockan.

Jag vet inte varför jag vaknar. Undra om inte kroppen helt enkelt vant sig vid beteendet. Det är inte ryggen längre, jag har inte ont på nätterna (halleluja!). Kanske kroppen tror att den måste vakna fastän den inte måste det längre. Hoppas i alla fall att den vänjer sig vid att sova snart. De säger ju att man blir tjock av sömnbrist.

Jag har inte tränat så mycket de senaste dagarna. Jag vet varför. Förutom att jag var jätteförkyld förra veckan då.
Jag har fyllt år och jag ordnar aldrig ett kalas då alla kan komma. De som vill fira mig gör det när de har tid. Vilket brukar innebära att firandet drar ut på sig i en hel vecka. Och hur mycket fika och gottigheter hinner jag inte äta då? Även om det är nu jag verkligen borde träna så känns det alltid så meningslöst att göra det när jag äter onyttigheter samtidigt. Kanske det är en attityd jag borde förändra? När man inte vill träna är när man verkligen behöver det. Tränade jag den här "födelsedagsveckan" kunde jag kanske slippa gå upp i vikt.

Ibland så får man en tjockisvinkel på olika saker i livet. Som t.ex. min sjukgymnastik. Jag ska göra denna övning:

Knäna står på bollen och så händerna i golvet, dvs en stor del av min vikt kommer på mina armar. Mycket tyngre än att t.ex. bara stå på alla fyra på golvet, då den största tyngden ändå kommer på benen. Men sjukgymnasten fattar inte riktigt att detta blir tungt om man väger 106 kg. I övningen ska jag sakta lyfta ett ben i taget uppåt. Anledningen till att jag inte orkar så länge är för att det blir så tungt för armarna, men han tror att det bara är för att jag är svag i ryggen. Lite förvånad över det eftersom det var han som förklarade för mig hur extravikten påverkar min ryggrad. Vissa övningar blir ganska mycket tyngre när kroppsvikten har betydelse, men de smala sjukgymnasterna verkar inte riktigt förstå det även om man försöker förklara.

Sen skulle jag gå och skaffa nytt p-medel för jag får utslag av mina p-plåster. Berättade för henne att jag nu provat både p-ring och p-plåster men det inte funkar och nu finns det väl bara p-piller kvar att prova. Hon reagerar på att jag har fetma och säger att hon kan inte skriva ut något som innehåller östrogen pga risken för blodpropp, och att hon är chockad över att de skrivit ut både p-ring och p-plåster till mig.
Jag blev så förvånad för på förra stället nämnde de lite i förbifarten att jag kanske inte skulle ha något kombinerat p-medel egentligen men "strunt samma" ungefär.

Man litar på att de vet vad de gör när de skriver ut medicin till en. Att de vet hur allvarlig risken är. Just nu känner jag mig lite bekymrad för att jag tog östrogen ett helt år. Det är verkligen inte värt att få en blodpropp för att slippa använda kondom.

Bara för att jag sa att jag blivit så mycket bättre i ryggen så har jag nu fått riktigt besvärliga ischiassmärtor. Enda orsaken jag kan komma på är att jag nu går ut med hunden fyra ggr/dag. Isen började smälta men våren kom inte så fort som jag hoppats så det är fortfarande väldigt halt ute. När det är halt spänner jag mig och går snett och då sätter det sig direkt på ischiasen.

Vill ju inte bli dålig precis innan jag ska börja jobba så vovvsen får helt enkelt leva med att det blir kortare promenader nu. Får försöka hitta roliga saker att göra inomhus istället. Dessutom fick jag två övningar av sjukgymnasten som ska vara bra. De kändes sköna när jag gjorde dem idag så hoppas att de funkar.

Men nu är det dags att skaffa en ny sjukgymnast (igen!). Känns tråkigt eftersom denna är så duktig.

En sak jag längtar efter att kunna göra när jag får riktig lön är att köpa bra mat. Som nu t.ex. äter jag euroshopper pasta istället för nyttigare fullkorspasta. Och grönsaker är ganska dyrt. Inte konstigt att övervikt oftast drabbar låginkomsttagare? Riktig mat är bäst!

Det blir aldrig som man tänkt sig. Och ibland är det charmen med livet tror jag.
Mitt jobbalt nr 1 ringde mig och erbjöd mig jobb från 22 mars. Jag avvaktade ett par timmar och diskuterade lite om det vore vettigt att ta det. Kom fram till att det är helt rätt att ta det och så ringde jag tillbaka till chefen.
Så nu är jag bara arbetslös i 11 dar till. Känns helt fantastiskt.

Det blir ganska dålig uppdatering när jag är i Sthlm (och läsning av andras bloggar). Men när jag börjar jobba så ska jag ta med en egen dator (och motionscykeln!) upp. Då blir det nog lite ordning och reda på den saken också.

Har massa ågren över jobbsökandet nu. Bestämde mig för att sluta dra ut på det, sluta gå på intervjuer och bara ta ett av jobben. Har några erbjudanden från 1 maj och en ska försöka fixa så jag kan börja tidigare. Idag ska jag också få svar ang. ett jobb som börjar nästa vecka (!). Men jag vet inte vilket jobb jag ska ta! Alla har de för- och nackdelar och jag har gjort listor i huvudet.

1. Bra pendlingsavstånd (45-50 min) .
Gjort liknande jobb förut, lättare att komma in i det.
Väldigt bra inskolning.
Chefen strulade, kan jag lita på henne?
4 mån vikariat.
Börjar 1 maj. Bra att hinna träna upp ryggen lite först?
Bra chans till förlängning, men ej fast.

2. Längre pendlingsavstånd, men bra kommunikation (55-70 min).
Gjort liknande jobb förut, lättare att komma in i det.
Bra inskolning.
Trevlig chef.
4 mån (+?) vikariat.
Börjar 1 maj eller ev tidigare. Bra att hinna träna upp ryggen lite först?
Bra chans till förlängning, inkl. fast.

3. Längre pendlingsavstånd, men bra kommunikation (55-70 min).
Nytt jobb, roligt att lära sig nya saker. Blandade diagnoser.
Ok inskolning.
Trevlig chef.
Bra chans till förlängning, men förmodligen inte fast.
5,5 mån vikariat.
Börjar nu, dvs slipper soc, får lön, bra erfarenhet.


Ni ser, det är skitsvårt. Men kanske jag inte får jobb nr.3 och då behöver jag inte välja. Men om.. :S Ågren ågren ågren ågren (!!!!!!). Det står väl mest mellan 2 och 3 eftersom nr.1 strulade så dant. Jag har bäst känsla om nr.3 (älskar att lära mig nya saker!) men förnuftet säger att jag måste ta det som har bäst chans till fast jobb. Men så tycker jag också det är så hemskt att vara tvungen att "gå på soc" bara för att studenter inte får a-kassa. Det är pinsamt (fånigt, jag vet) och det är ständigt en massa tjafs och de få slantar man får (jag går back varje månad) kommer alltid efter räkningarna skulle vara betalda. Så undrar ändå om jag inte bara kommer ta det arbete som gör att jag fortast slipper detta soc-krångel.
Men det är i alla fall pga min belutsångest som jag tackat nej till de senaste tre intervjuerna. Jag måste få detta klart så jag kan lugna ner mig igen.

Annars då?
Väger mig inte så ofta i och med att jag inte har min våg i Sthlm (kanske är något jag ska ta med upp när jag börjar jobba) och det är mest dumt att väga sig på någon annans våg som visar annorlunda. Men idag vägde jag 106 kg, så det har gått neråt igen (yes!). I övrigt har jag inte gjort nån avslappning, ingen orosstund och liknande (vilket kanske visar sig i min jobbångest?), så det får jag väl ta tag i den här veckan igen. Det är ju så det är, man försöker, missar lite, försöker igen osv.

Nu har jag kört mitt nya träningsschema en vecka. Inte riktigt varje dag, men ganska duktig har jag varit i alla fall. Funderar nu på att slå ihop det med motionscykel. Antingen cykla 30 min, köra sjukgymnastik 30 min varje dag. Eller cykla 30 min varannan dag (och öka tills jag orkar 60 min), sjukgymnastik 60 min varannan dag. Lutar åt att köra varje dag.
Ja, jag hör någon tänka att jag ska bestämma sånt med sjukgymnasten, men sån är inte jag. :p Jag gör som jag vill.

Jag ska också ta hem lilla vovvsen ett tag nu. Han har bott hos mina föräldrar för han blev knäckt över flytten och han känner sig hemma hos dem. Jag brukar hämta honom på förmiddagen och lämna honom på kvällen. Men efter allt som hänt orkar de inte ha honom just nu, så hoppas han kan acceptera att vara hos mig även över natten. Så nu blir det ännu fler promenader! Tror det ska gå bra nu när det äntligen blivit lite vårväder och isen smälter lite. Tror att min rygg faktiskt är ganska bra just nu, det är det ständiga halka runt på isen-besväret som sätter sig i ryggen. När jag går inne i ett köpcentrum är det inga som helst problem, men när jag går ute får jag ont.
Så får vi väl se hur det blir ifall jag börjar jobba i Sthlm nästa vecka. Vovvsen kommer INTE vilja följa med upp dit när han inte ens vant sig vid den här flytten än.

Annars märker jag skillnad i ryggen nu, även trots islagret utomhus. Jag är inte lika svag, jag känner i princip aldrig av den när jag är inomhus, jag vaknar inte flera ggr på natten för att jag stelnat ihop och måste vända på mig till en ny sovställning medans det känns som att någon hugger mig i ryggen.

Allting kommer bli superbra, jag måste bara hålla ut lite till!

Var hos sjukgymnasten idag. Missade tiden förra veckan eftersom jag var fast i Sthlm. De första övningarna gick ut på att få igång kopplingen mellan hjärnan och stabilitetsmusklerna. Det var så intressant för tidigare har jag bara hört "håll in magen uppåt och bakåt", vilket bara lett till att jag spänt magen mitt på men inte de inre nedre musklerna. Så när han först försökte få mig att spänna de rätta musklerna var det som om hjärnan inte visste att de fanns. Det tog en stund att ens hitta vilka muskler det var men när jag hittat dem kände jag att dessa hade inte använts på länge. Nu när jag gjort de första "få igång kopplingen"-övningarna fungerar det mycket bättre. Hjärnan är med på vilka muskler jag menar och att jag ska spänna dem innan varje övning.

Nu fick jag nya, mer "riktiga" övningar. Och jäklar vilka jobbiga övningar. Tränade bara en halvtimme men jag var helt slut. Det kändes som att magen hade exploderat. Jag ska göra dem hemma varje dag i 45-60 min. Det känns bra, det är skönt att det känns "på riktigt" när jag tränar, att jag blir svettig och trött. De första övningarna var också jobbiga, men de var bara jobbiga på just de nedre stabiliseringsmusklerna, men detta program tar mer även om det inte är någon direkt styrka för övriga muskler. De görs med pilatesboll, och då brukar ju resten av kroppen vara tvungen att hänga på. :) Jag gillar verkligen bollen, så glad att det blivit populärt.

Sen var jag tvungen att gå in till centrum i den förbannade snön.
Jag älskar snö, men ryggen klarar inte av att gå i den! Nu är det blötsnö och blask, och det snöar och blåser. Tog jättelång tid att gå och när jag äntligen kom hem var jag helt slut i ryggen. Detta var inte någon lämplig sysselsättning efter träningen.
Slutgnällt nu. Imorgon far jag till Sthlm igen. Det är stressigt, men jag känner mig så lycklig och kär så jag är glad. :)