Min katt är sjuk. Han måste inte tas bort än, men det går inte att veta när det kommer ske.

Först började jag skriva ett aggressivt inlägg om folk som tycker att djur är sämre än barn osv. Så typiskt mig just nu, jag orkar inte ta de här tabletterna längre. Men ändå tar jag dem sex ggr om dagen för annars får smärtan mig att ta livet av mig. Så jag skrämmer bort folk, men jag tar i alla fall inte livet av mig än. Yey, jag blir frisk och ensam.

I alla fall..
Jag skulle ta min katt till veterinären och kolla tänderna för jag vet att de är dåliga, men de hade inga tider så jag tänkte göra det efter vi flyttade i söndags. Men så fick han svårt att bajsa så han fick åka till veterinären förra veckan och så återkomma igår för röntgen och massa undersökningar. Dvs. han fick inte flytta med mig. :(
Tänderna hade blivit riktigt dåliga nu, så var de inte när jag åkte till Sthlm i slutet på augusti. Han hade infektion i en tand och en annan tand hade blivit angripen i emaljen så den kommer förmodligen få tas bort senare. De hittade inga som helst fel med tarmen så de tror att den har någon slags inflammation, men de hoppas att penicillinet för tänderna kommer fixa tarmen med. Men så kom chocken... han har missbildade njurar, förhöjda njurvärden och njursten. Missbildningen kan aningen vara medfödd eller så kan den ha blivit pga njurstenen. Njursten är enormt plågsamt och på katter gör man inte samma behandling som på människor.
Så penicillin, speciell njurmat. Sen koll om två mån av värdena och då sätta in en blodtryckssänkande medicin. Och så förstås fixa tänderna, de ville inte göra så mycket med dem därför att de andra undersökningarna var väldigt påfrestande. När man gör kontraströntgen av tarmen så måste katten vara vaken.

Så i värsta fall kanske inflammationen i tarmen inte ger sig, värdena inte sjunker, han får jätteont av njurstenen eller att en sten t.ex. blockerar en kanal så han får problem att kissa och då kan man nog inte hjälpa honom mera.

Jag har haft min lilla stora kisse i över nio år och alla som känner honom vet hur speciell han är. Folk är antingen rädda för honom eller älskar honom.

Jag bara gråter. Han är ju inte borta än, men det gör så ont i mig att han lider. Även om han beter sig precis som vanligt och det inte syns nåt på honom så kan han ju inte ha infekterad tand och njursten utan att det gör ont. Vad tarmen kan ställa till för konstigheter är ju svårt att säga, finns så många sätt som den skulle kunna vara inflammerad på.
Känner mig ännu mer deprimerad nu. Och mina smärtor bara ökar igen. Det borde inte vara lagligt att läkare kan tvinga människor att lida så här mycket och så här länge.