Aug. 14, 2011

Som jag misstänkte var det lite segare att komma igång med träningen efter en dags vila, men jag ger inte upp. Lade till lite extra övningar idag, för utsidan och insidan av benet, armar och axlar. Behöver verkligen komma igång med det efter alla dessa år, och eftersom  jag först spänner magen så blir det träning för de viktigaste musklerna med. Deras jobb är att hålla mig stabil när övriga muskler utför arbete, t.ex. armarna. Den första sjukgymnasten jag hade efter första operationen gav mig flera såna övningar, men tyvärr lärde hon mig inte aktivera rätt muskler först. Det är inte lätt att hitta dem när de i vanliga fall fungerar helt automatiskt och man inte ens vet att de inte längre gör det. Musklerna måste bli starkare om de ska sluta göra ont. Gjorde inte lika ont att ta sig upp från golvet idag heller. Jag önskar bara att jag kunde stretcha efter varje träningstillfälle, men det går inte, det gör fortfarande för ont.

Motion
Cykla 60 min
Styrkeövningar 2 ggr

Mat
Riktigt bra idag faktiskt.
Hittade två fiskrecept som jag ska prova. Torsk med äggsås och sej med krispigt täcke. Heja vit fisk!

Aug. 12, 2011

Det var en bra dag igår. Ångesten lättade av att jag lyckades se framåt. Det stärkte mig långt inne.
Försökte mig på samma sak idag. Gick inte lika bra av nån anledning. Tränade en gång och sen duschade och blev så himla trött av det att jag inte orkade göra nån lunch så stoppade i mig en baguette. Antar att jag inte är den enda som tenderar att tänka "Nu har hela dagen skitit sig" om jag äter något oplanerat, trots att jag vet att det inte är sant.

Fick inte så mkt träningsvärk i magen som jag trodde. Men lite känns det. Gick lättare att koppla på musklerna idag jämfört med igår. Så fort det går att tappa muskler. Och jag som varit stillasittande över ett år behöver inte gå på rehab enligt FK!?
Det jobbigaste är fortfarande att det gör så jävla ont när jag ska ta mig upp. Tur jag fick ha sjukpenning så här länge så jag hade råd att köpa en vettig stol. Jag har ju bott i den här stolen, märks att sitsen är välsutten. Visst, den var begagnad, men det märks ändå. Utan den här stolen hade allting varit mycket svårare, nu är det som att vila varje gång jag sitter. Det som känns mest bekvämt är oftast det allra sämsta, många föredrar t.ex. att halvligga i soffan, det är inte alls bra för ryggen. Avslappnad får man vara i sängen, när man sitter ska man sitta ergonomiskt.

I vilket fall så känns det som att jag är lite mindre stel och har lite mindre ont än igår kväll. Alltid nåt.

Don't mess with Tess

Som vanligt så är det bara att deppa ihop och sen gå vidare. Ringde till rehab för att se om de visste när jag skulle få komma dit, men de har haft stängt så de har inte ens hunnit gå igenom alla remisser de fått. Jag skulle ringa om några dar. Får jag inte träffa nån där i augusti får jag vända mig till ortopeden och be honom skriva utförligt till FK om varför jag behöver rehab. Hur man nu inte kan fatta det ändå...

Cyklade 30 min idag. Bytte tillbaka till gamla hederliga kedjecykeln. Den triggar inte ischiasen så som den nya gör av nån outgrundlig anledning. Pappa köpte den gamla begagnat och sen köpte min farbror den till sin tjej. Men det är inte så poppis att köpa ett motionsredskap till sin flickvän när hon inte bett om det... :P Sen när jag bodde i Sthlm och hade en lägenhet i hembyn frågade jag om jag fick köpa tillbaka den så jag hade en cykel på varje ställe. Fick den gratis, hon ville bara bli av med den. Sen upptäckte jag att den inte alls triggar ischiasen på samma sätt. Undrar varför.

Träning

Tycker faktiskt att motionen har gått bra den här veckan. Även om det inte blivit exakt som enligt schemat, men gör väl inget om man byter lite. Huvudsaken är att man kommer in i rutinen att göra nånting varje dag, vad det än är. Sen kan man öka på det.

Maten har det gått sämre med. Lever på smörgåsrån m smör eller färskost typ. Menmen. En sak i taget.
Det kändes väldigt skönt att inte ortopeden sa "Har du gått ner nåt?" eller nåt sånt den här gången. Han kändes istället mycket förstående över att det inte är så lätt att gå ner i vikt just nu. Tror det gjorde att jag kan släppa det där nu. Tänk att nånting en person säger en gång kan sätta såna griller i huvudet på en. Nojor gör inte att man gör ner lättare, snarare tvärtom.

Idag ska jag försöka få in en styrketräning. Har inte än bestämt vilka övningar jag vill ha, eller kan göra. Vill inte bara göra tråkiga övningar. Ligga på golvet och göra bäckenböj hundra ggr. DET är INTE kul. Men klart jag ska göra några bäckenböj. Men gärna lite övningar på bollen också. Vet inte om jag vågar ge mig på situps. Magövningar är min absoluta favorit för magen kan man plåga i all oändlighet men de tar liksom aldrig skada. Men eftersom jag får ont av att börja ryggen framåt så vet jag inte. Kanske kan prova ett par-tre stycken och se hur det känns imorgon. Situps på boll är kul. :) Men ryggresning vågar jag inte just nu. Inte när ryggen är så svag. Måste träna ryggens hjälpmuskler innan jag kan träna själva ryggen.

Här är i alla fall mina styrketräningsövningar:
- Bäckenböj
- Höftlyft m boll
- Svankpress m boll
- Sidorullning m boll
- Crunches m boll
- Gå på stället m boll
- Knästående på boll
- Reverse Curl m boll
- Studs på boll
- Fågelhunden på boll

Nu måste jag bara pumpa min boll. :P

And i did it...

30 min intervallcykling. Med 73% av min maxpuls. Hihi. Tycker det var skitbra.

I behov av pepp

Jag fick en röd, fluffig, mysig morgonrock i julklapp av mina föräldrar. Och jag har mer eller mindre suttit i den sen julafton. Jag försöker varje dag ta nya tag, men det går trögt. Jag har i alla fall bestämt att jag kan inte trappa ner medicinerna varje vecka, jag klarar tydligen inte av det psykiskt. Så jag tar vanlig dos ikväll och väntar ett tag innan jag provar att sänka igen.

När det gäller motionen råkade det bli:
Mån: Promenad
Tis: Promenad
Ons: Promenad

Idag var det meningen att jag skulle gå på promenad enligt schemat men det var varit snöstorm hela dagen och det är tillräckligt svårt att gå ut när det är plogat, sandat och man ser nånting. Dessutom skadar det ju inte att byta dagens promenad mot intervallträningen jag skulle gjort igår. Försökt förmå mig att kliva upp ur stolen, ta på mig träningskläderna och köra ett intervallpass, men fan vad tar emot! Har inte ens ätit frukost och jag vet inte ens varför. Det bara tar emot.

Men ska försöka stoppa nåt i munnen så jag orkar ett cyklingpass. Kom igen, Tess!!!!! Du är inte maktlös! Du kan förändra ditt liv till det bättre!

Ojojoj

Blev så ångestig igår (som jag tror jag lyckades förmedla) så jag tog 1,5mg xanor (lugnande). Jag har tidigare tagit 0,75mg utan effekt så jag drog till med två st. Men oj, jag totaldäckade. Sov som en stock, förutom en gång när jag vaknade (jag vaknar alltid efter 1-3 timmar därför att det går åt så mkt dricka att skölja ner kvällsmedicinerna så jag måste alltid gå på toa minst en gång) och då var jag snurrig och knepig i huvudet. Men jag var lugn. :P Tror dock inte jag vågar ta någon inför mötet, som jag hade tänkt. Inte så länge som jag fortsätter vara snurrig. Men jag tar med så jag känner mig trygg där i stora väntehallen. Brukar börja gråta efter mötena, pga alla spänningar som släpper efteråt, vare sig mötet har gått bra eller dåligt. Hittills har Niklas följt med men nu ska jag ju sitta där ensam och vänta på taxin.

Idag känner jag mig lite bakis i skallen, men har ingen ångest. Jag är nervös, men ingen ångest. Jag har inte bett N att följa med denna gång, därför att jag kommer hålla tillbaka känslorna om han är där och jag vill att ortopeden verkligen ska förstå mig denna gång. Inte för att jag skäms för att gråta inför N, men för att jag skäms för att gråta inför främlingar och då vill jag inte ha vittnen.

Idag har jag börjat med "nya livet". Det var en känsla som jag hade imorse. Att livet kommer fortsätta även efter jag träffat ortopeden i eftermiddag. Alla kör ju på med sina nyårslöften nu. Jag ger inga nyårslöften, för ingen håller ju sina nyårslöften. Men jag ska köra vidare på samma spår som tidigare. Har skrivit ner de viktigaste punkterna:

1. Äta enligt tallriksmodellen (funderar på att börja äta enligt "vanliga" tallriksmodellen istället för "tjockismodellen" eftersom jag har lite svårt att följa att halva tallriken ska vara grönsaker. Så gott är det inte, och är det inte gott så är det svårt att följa.

2. Skriva matdagbok.

3. Två plus (+) i veckan då jag får äta något utöver vanlig mat.

4. Om läkaren tycker det är okej ska jag köra en kur med pulver i fyra veckor.

5. Träna. Jag tycker det är tråkigt att köra samma sak dag efter dag. Och jag har svårt att göra samma sak två ggr per dag. Eller tre som man ska ibland av sjukgymnasterna. När jag köpte mina vinterskor fick jag två nummer av iFORM på köpet (lustigt, jag vet). Där hade de en tre veckorsplan för träning. Varje vecka ser ut så här:
Mån: Ledig
Tis: Styrketräning
Ons: Intervallträning
Tor: Vardagsmotion
Fre: Styrketräning
Lör: Vardagsmotion
Sön: Spurtträning

Intervallträningen 45 min:
10 min uppvärmning på låg intensitet. 4 x 2 min mycket intensiv träning då pulsen är över 90% av din maxpuls. Mellan seten tar du 2 min aktiv paus = 2 min intensiv, 2 min lugn 4ggr. Efteråt 20 min lätt till moderat intensitet.
Spurtträning 45 min:
10 min uppvärmning på låg intensitet. 10 x ½ min mycket intensiv träning. Ta 2 min aktiv paus mellan seten = ½ min intensiv, 2 min lugn 10ggr. Efteråt 10 min träning med låg intensivitet.

Det står att man kan springa, cykla, simma eller åka skidor. För mig blir det förstås cykla. Och eftersom jag inte kan göra vardagsmotion får jag göra om veckoschemat. Styrketräningen kan jag ju inte heller göra enligt deras schema givetvis, men jag tänkte att jag då istället gör mina övningar på boll och lätta övningar på golvet.

Så mitt schema är:
Mån: Ledig
Tis: Styrketräning
Ons: Intervallträning
Tor: Spurtträning
Fre: Styrketräning
Lör: Intervallträning
Sön: Spurtträning

Vad tycker ni?
Jag vet förstås inte än hur det kommer gå. Vet inte om jag kan cykla på 90% av maxpuls pga ryggen. Alla rörelser måste vara kontrollerade för ryggens skull och det är inte säkert att jag kan klara det på 90% av maxpulsen. Tveksamt också att jag klarar av att hålla 90% i hela två min. Men jag tänkte att om jag kör järnet så mkt som jag både orkar och kan göra kontrollerat så duger det utmärkt. :)

Efter operationen kommer jag ju inte kunna fortsätta med det. Minns inte nu vad det stod, men vet att det är ganska lång period då man endast får promenera. Så var det efter förra operationen med, men då var det bara två veckor. Första gången jag promenerade efter förra operationen så orkade jag bara gå fem minuter, sen var jag helt slut i hela kroppen. Hoppas bara att snön är borta, för det är så otroligt svårt att gå i snön, och är det svårt nu kommer det vara smått omöjligt efter operationen.

6. Använda min nya kalender där jag skriver träning, mina plus (+), vikt-midjemått-fett%, dagens sinnesstämning (-5 = mycket ledsen, orolig, deppig. 0 = neutral. +5 = mycket glad, uppspelt, lycklig.

7. Avstämma varje måndag med om jag har följt de fem punkterna.



Imorgon ska jag till medborgarkontoret för att prata med någon utredare om färdtjänst. Man har rätt till färdtjänst om man inte kan köra sin bil eller utnyttja kollektivtrafiken i minst tre mån. För mig har det ju varit snart nio månader. Även om jag just nu är mindre stel och har lättare att röra mig och faktiskt kan åka t-bana ibland, även om det är mycket påfrestande och besvärligt, så kommer jag bli mycket sämre efter operationen och då vill jag ha detta färdigt så jag kan åka färdtjänst och inte bara sitta här helt isolerad. Men det är dyrt så jag kommer inte utnyttja det om jag slipper.

Men nu ska jag till ortopeden! Håll tummarna!

Träningskalender

Jag har fått två stycken årskalendrar. Tänkte ha den ena till våra jobbtider m.m. och den andra som nån slags viktkalender. Men jag undrar om någon har tips på vad man ska skriva upp?
Så långt har jag kommit på:
- Vilken träning jag gör.
- Vikt och mått.
- Mina plus.

Vad är mer viktigt att skriva ner?
Det är ju för små rutor att skriva ner maten i, så den måste skrivas nån annanstans.
Gick faktiskt in på Viktväktarna för att se om de hade något matsystem som funkade bättre än Viktklubb. I så fall kunde jag skriva in dagens points, eller vad de nu har för nåt system. Men det var sjukt dyrt, så aldrig i livet.

Nån som har en idé?

Cykling

Ner 1 kg fastän jag inte cyklat sen i tisdags. :) Härligt.
Idag började jag cykla igen. Ville ge mig några dar åtminstone att komma in i de nya matvanorna.
Eftersom det blev för jobbigt att duscha två ggr om dagen och dessutom lyckas ta sig ut och att laga all nyttig mat, så bytte jag från att cykla två ggr om dagen till en gång. Förut cyklade jag 29-30km/h men nu sänkte jag till 23-26km/h och tänkte att jag börjar med så länge jag orkar och sen utökar jag tills jag orkar cykla en timme och sen börjar jag höja motståndet.
Så jag satte på Biggest loser som vanligt och började trampa. Och så lätt det gick! Trots att jag inte cyklat sen i tisdags så bara for tiden iväg. Så poff, jag hade cyklat en hel timme och skulle ha kunnat cykla lite längre ändå. Härligt. :)
Om jag gick ner 1kg utan motion, får väl se vad som händer om jag cyklar en timme om dagen.

Fast dietisten vill inte att man går ner mer än 0,5kg/vecka...... :)

Borta 10 oktober 2010

Pust, höjde motståndet med ett halvt varv idag. Det låter ju som inget, men det var mycket. Försökt hålla kvar med 24-25km/h så det tog mycket i höften och benen. Nästa höjning blir nog ett kvarts varv istället.

Förr så bekom smärtan inte mig utan jag körde bara vidare. Men nu vet jag att smärtan kan vara synonymt med att smärta från mosade nerver i ryggraden så nu tar jag det försiktigt om det gör ont, vilket också alla sjukgymnaster sagt åt mig. Så det är inte min stil att vara så ’mesig’ men jag har inget val, allting måste få ta lång tid.

Det går lite sämre med maten än med motionen. Jag tänker att jag inte ska stressa för mycket, man kan bara ändra en sak i taget. Men nu efter hand kommer jag hålla mer och mer koll på maten också, skriva in på nätet och räkna lite på vad jag får i mig. Det känns ju som att det är onödigt att motionera när man äter slarvigt, även om det är tvärtom. :P


Jag älskar min motionscykel :)

Cyklade 55 min igår. Idag har jag cyklat 30 min hittills, men ska ge mig upp på den sen igen. Utöver det så tränar jag stabiliseringsmusklerna på bollen tio min/dag. Kommer utöka det när jag kan.







Yes!

Igår fick jag hit min gamla motionscykel. Så underbart skön att cykla på. Och nu satte jag på gelpaden på den så nu blev det riktigt mjukt. Cyklade tio min igår för jag var så stel efter all städning, bakning och matlagning. Orkade bara tio min för jag var helt slut och yr efter all stress. Kroppen orkar inte så mycket just nu och inte jag heller. Känns som att det inte borde vara så men det tar mer på kroppen än man tror att ha ont och gå på starka mediciner.

Idag cyklade jag 30 min och hoppas jag kommer cykla 30 min ikväll med. Foten somnade inte och ischiasnerven retades inte. Halvvägs så kände jag hur det började dra i vaden och baksidan av låret på det "dåliga" benet, lite som om kramp var på väg. Jag pausade och stretchade benen. Det var inte speciellt skönt, men det hjälpte och sen kunde jag cykla färdigt utan problem. Vid 30 min kände jag att jag kunde fortsätta cykla, men nu har jag ju inte cyklat på ett tag så mycket bättre att prova ikväll igen. Sist jag cyklade så tyckte jag att det var skönaste att cykla två ggr/dagen när det gäller själva uppmjukningen av kroppen. Sen så är det motivationen som kan svikta vid att ge sig på cykeln två ggr/dag.

Jag hoppas att hormonerna som frisätts vid motion kommer hjälpa min begynnande depression.

Envishet..

..lönar sig?

Igår hoppade jag upp på den förbenade cykeln igen.
Försökte prova med andra skor, utan skor, ändra styret, utan gelpad, med gelpad. Vet inte än vilket som gav resultat men jag kunde cykla i 25 min innan jag fick ont till skillnad från vanligen 10 min.
Ska väl hoppa upp igen idag och se hur det går. Men det retade ischiasnerven på ett sätt som den andra cykeln inte göra. Pappa hade frågat sin bror om vi fick köpa tillbaka den. Hans bror köpte den till sin tjej utan att hon bett om den, hon tog det inte på ett bra sätt. :P Så ingen har använt den. Men ändå sa hans bror att hans tjej kanske ville ha kvar den. Cykeln har stått under en massa skräp och var jätteskitig och kedjan hade geggat ihop! Men det är sånt han är. Pappa ska fråga tjejen istället sa han.

Kan dra ganska stora kopplingar mellan mat och motion. För mig är cyklingen jätteviktig eftersom det är det enda sättet jag kan motionera på. Utan cyklingen så späds deppigheten på och jag känner mig ännu mer värdelös vilket förstås gör att jag varken orkar eller vill bry mig om vad jag stoppar i mig.


Inneboende X kom hem igår. Kände på en gång lite spänningar. Sen sa han inte hej som han brukar och när jag sa något fick jag mummel till svar. Inte för att det väl gör mig så mycket i sig. Vi har känt varandra i 5 år men väl aldrig blivit nära. Och det sprack ordentligt i mars när han gnällde till min pojkvän efter att jag bara bott här TVÅ dar. Och han gnällde över att jag tog för mycket plats. Det enda jag hade med mig var min dator och min motionscykel. Han själv har skit över hela lägenheten. Ingenting i vardagsrummet är min pojkväns, och det mesta är skräp som inneboende X samlat på sig. Jag har städat och rensat och möblerat vardagsrummet för innan gick det inte ens att använda. Och så gnäller han efter två dar............ Sen dess har det varit lite småsaker. Jag tar illa upp när jag köper en födelsedagspresent till någon men inte ens får ett grattis på min egna födelsedag. Och så kastade han mina tidningar. Det låg kanske 15 tidningar på en hög på toaletten och han rensar ut sina egna tidningar och bara kastar resten. När jag frågade vart mina tidningar tagit vägen sa han bara "Jag kastade dem. Sorry". Han kastar ju aldrig nånting, men mina tidningar kan han kasta.

Igår ikväll när jag och pojkvännen pratade om vilket datum vi ska säga att inneboende X måste ha flyttat och sen när inneboende X åkte igen igår kväll samt nu i natt när jag satt uppe till kl. halv sex och insåg att jag bara gjorde det för att det är så lugnt och skönt att slippa oroa sig för ifall inneboende X kommer hem, ifall han då kommer ha bimbo Y med sig, ifall han kommer ockupera köket i fem timmar, ifall jag kommer hinna ha sex med pojkvännen (kul att stressa på det)... så insåg jag att jag stressar upp mig något otroligt av att inneboende X bor här och för att han är som han är.

Pappa sa att han vill inte flytta en gång till i snöstorm i jan-feb (av nån anledning flyttar jag alltid på vintern) så antingen blir det att flytta innan risk för snö eller efter. Och att vänta tills efter snön med tanke på hur mkt jag tydligen oroar mig här.... näe, det går inte, då kan jag inte bo här.
Men får se hur det blir. Pojkvännen ska rota reda på inneboendekontraktet imorgon och se vad de skrev ang. uppsägning. Det är ju bara 2,5 månad till sista november, så inte säkert att det går att genomföra.
Bara det att jag tillbringar all tid i vardagsrummet eftersom jag inte har plats för några av mina saker i sovrummet och inneboende X bara går in och ut ur vardagsrummet som han vill. Jag vill väl kunna gå upp naken på morgonen och ta nya kläder. Eller sitta i max trosor och linne om det är jättevarmt. Eller varför inte kunna gå naken till toaletten på natten eller morgonen? Men nä, hela tiden är jag på spänn och lyssnar efter ljud som kan innebära att han kommer hem, har nån med sig, är på väg in hit osv. Jag stänger hela tiden dörren till vardagsrummet för jag ser ytterdörren direkt från min datorplats och om den inte är stängd så måste jag ju säga hej honom och bimbo Y. Låter konstigt kanske, men jag vill bara få vara ifred från dem! Inte konstigt att jag sitter uppe hela nätterna och slappnar av!!!!! Det är enda gången jag kan slappna av.

Dag 24 - Aktivitet

Jag vägrar min motionscykel just nu. Jag väntar tills jag kan få upp den andra och så får jag kanske sälja den här om inte sambon vill ha den. Eller vänta tills jag är bra igen och se hur det känns då.

Men idag skulle sambon gå och handla och han frågade om jag ville med eftersom jag sagt att jag vill försöka åka och göra något i helgen. Först tänkte vi bara gå ner till Lidl för vi skulle bara ha lite lördagsgodis. Men när jag kommit ner dit kändes det så bra så vi bestämde att vi tar t-banan till Skärholmen.
Jag hade mina kryckor förstås. De passar väldigt bra nu. Med rullator kan man inte gå normalt och avslappnat, men med kryckorna kan jag gå på ett normalt sätt och själv avgöra om jag behöver mer eller mindre stöd av kryckorna. Dessutom kan jag med hjälp av dem i varje steg motverka att jag lutar mig för mycket åt höger och hjälper snedheten.

Så vi åkte till Skärholmen. Egentligen ville jag gå in på Lush och shoppa loss, men efter 30-årspresent och trosor och byxor så bestämde jag att jag nog får vänta lite innan jag handlar något mera. Jag har förmodligen råd, jag gör ju ingenting och jag köper ingenting som inte är mat, men lika bra att vara på den säkra sidan, man vet inte vad Försäkringskassan kan hitta på. Så vi gick in på ICA och handlade mums och jag slog de gnälliga barnen med kryckorna (nä :P). Sen tog vi bussen hem.

Ja, en onödig berättelse om ingenting, men jag ville säga att jag gjorde en "utflykt" med kryckorna idag och det gick jättebra. :)

Ojoj

Datorskärmen gick sönder (snacka om att jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag inte har en fungerande dator! Pinsamt!), men nu har jag fått låna en gammal hederlig skärm så jag åtminstone kan använda den.

Jag fick jätteont i magen efter jobbet i torsdags så jag sjukade mig i fredags eftersom vi haft magsjuka bland personalen på jobbet. Men det var ingenting. Stressmage kanske? Men det är oerhört skönt att vara ledig tre dar, det var verkligen vad jag behövde.





Jag har fortsatt med mina promenader och försökt lägga in lite sjukgymnastik för att träna stabiliseringsmusklerna, men så mycket svårare det är att göra det utan att ha en jobbig sjukgymnast som skriker på mig "Lite till! Lite till! Lite högre! Lite till!". Jag gör tills det blir jobbigt och lite till, men inte alls så mycket "lite till" som sjukgymnasten tycker jag ska göra. På måndag ska jag fortsätta försöka hitta en sjukgymnast här uppe. Och kanske ringa företagshälsovården så jag kan få lite diklofenak utskrivet och kanske kan sluta knapra så jäkla mkt tramadol. Mormor tipsade om sån smärtgel, hon sa att det funkar på hennes ischias. Jag tror jag har provat förut utan resultat, men kanske ska prova igen.

Försöker promenera även när jag är ledig. Först tog det emot för det gör ju så ont att gå, men upptäckte att när jag går i min egna takt (dvs inte småspringer till t-banan eller mellan t-banan och sjukhuset) så gör det bara gott att gå. Det gör jätteont först, men sen har jag inte alls mycket ont i benet resten av dagen. Tänker att jag ska promenera 2km varje dag även när jag är ledig. Det blir ju inte 10 000 steg/dag som det blir på jobbet, men det vore nog lite för mycket begärt.

Det märks att väldigt mycket handlar om ifall jag har ont eller inte. Ont = jag är ledsen, nedstämd, pessimistisk, lättirriterad, inget tålamod. Inte ont = jag är glad, motiverad, "som vanligt". Jag läste en artikel en gång om KBT vid kronisk smärta. Det låter kanske konstigt, men det är viktigt att inte låta smärtan ta överhanden och styra ens liv. Men det är väldigt svårt eftersom det är nästan omöjligt att ens tänka på något annat när man har ont. Önskar i alla fall att jag kan bli bättre på det. Har blivit lite feg igen. Vågar inte göra för mycket, t.ex. gå på krogen, för jag är rädd att få ont. Vågade inte ens gå på bio i helgen för det gör oftast ont att sitta still i de lutade biosätena i ett par timmar. Som sagt, smärtan styr mig. Kunde jag välja att inte jobba skulle jag välja bort det också pga rädslan för smärta. Och samtidigt så känner jag mig så isolerad, ensam och uttråkad för att jag inte gör saker utöver jobbet.



Jag har precis börjat i en sömnstudie. Det är en studie som görs av Karolinska och Internetpsykiatrin. Nu gör jag bara lite inledande enkäter och sömndagbok inför behandlingen. Sen ska jag få se vad det är för behandling jag får. Det ska vara två grupper som båda får behandling via internet, men den ena gruppen ska få ha kontakt med en behandlare. Spännande tyckte jag. :) Och kan ju inte skada att få lite "sömntips" gratis eftersom jag är periodare när det gäller sömnproblem. Oftast reder jag ut vad problemen beror på och kan sova bättre igen, men så kommer nästa sak som stressar upp mig och så är jag tillbaka i samma sits igen. Så jag tyckte det var en bra idé. :)





Hittade på lite delmål. Jag har ganska långt mellan mina olika delmål men det är för att jag vill kunna ha riktiga belöningar till varje delmål. Och nu kan jag verkligen dra till med fina belöningar, till skillnad från när jag aldrig hade pengar. Det är kul. :) Att hitta en belöning som inte kostar något men som man ändå inte gör till vardags är inte lätt. Jag skulle kunna ha minidelmål mellan de stora delmålen, men det känns inte som att jag behöver det just nu. Tidigare har jag stirrat väldigt mycket på slutmålet, men det gör jag inte nu. Jag koncentrerar mig enbart på Delmål 1 och hur mycket bättre jag kommer må i kroppen när jag nått dit. Det känns inte lika långt att tänka "Jag ska gå ner 10kg" som att tänka "Jag ska gå ner 10 kg och sen 40 till".
Varje minskat kilo kommer göra det lättare att gå och röra mig och förmodligen att det gör mindre ont (bevis igen på att smärtan styr mitt liv).

Slutligen: Jag upptäckte att om nio veckor har jag två helger på raken som jag är ledig fre-sön. :P Man måste ha något att se fram emot!


Slut..

Pust! Vad trött jag är!
Jobbade kväll igår, kom hem halv elva, och så gick jag upp fem och jobbade åtta timmar till.
Det är väldigt rörigt att vara på ett nytt ställe i en ny del av Sverige, det är mycket som är annorlunda. Men det är kul och alla är jättetrevliga.

Det har också varit tufft att stå på benen i nästan åtta timmar i sträck. Inte så farligt för ryggen som jag var rädd för, men får en del ischiassmärtor och ont i fötterna. Men jag gör mitt bästa för att ta en sittpaus då och då även om det bara blir för ett par sekunder.

Det finns ingen t-banestation precis vid sjukhuset, men jag har provat att gå den sista biten istället för att ta bussen. Det är nästan 1 km enkel väg så målet är att både gå till och från jobbet. Det är både motion och sparar tid. Men än så länge har jag inte orkat gå åt båda hållen. Efter åtta timmar på benen har jag varit alldeles för trött i fötter och ben samt varit orolig för att påfresta ryggen för mycket. Men motion ska ju vara jobbigt säger de. :P

Fick lite jobbklädesproblem igen. Oftast har det funnits tjockare personer där jag varit och då har det inte varit några problem med kläder i min storlek. Men nu är jag igen på ett ställe där jag är tjockast, vilket innebär att det finns mest medium. Provade de största byxorna men fick inte igen de två översta knapparna. Provade en klänning och det går med nöd och näppe med vissa av modellerna, men vissa blir för tajt. Jag vet att jag borde fråga nån om man kan få upp kläder i min storlek, men det är så fruktansvärt pinsamt. Jag skäms jättemycket!!!!!!!!!!!!!!!!!! Önskar jag kunde gå ner fem kilo lite snabbt så klänningen sitter bra. :(

Sömn är underskattat!

I natt sov jag underbara åtta timmar i sträck. Det har inte hänt ofta de senaste tre åren. De får säga vad de vill om att det inte gör så mycket om man vaknar flera ggr mot morgonen för det är i början av sömnen man sover den viktigaste sömnen. Känslan av att ha fått sova sammanhängande finns där när jag vaknar, även innan jag kollar på klockan.

Jag vet inte varför jag vaknar. Undra om inte kroppen helt enkelt vant sig vid beteendet. Det är inte ryggen längre, jag har inte ont på nätterna (halleluja!). Kanske kroppen tror att den måste vakna fastän den inte måste det längre. Hoppas i alla fall att den vänjer sig vid att sova snart. De säger ju att man blir tjock av sömnbrist.




Jag har inte tränat så mycket de senaste dagarna. Jag vet varför. Förutom att jag var jätteförkyld förra veckan då.
Jag har fyllt år och jag ordnar aldrig ett kalas då alla kan komma. De som vill fira mig gör det när de har tid. Vilket brukar innebära att firandet drar ut på sig i en hel vecka. Och hur mycket fika och gottigheter hinner jag inte äta då? Även om det är nu jag verkligen borde träna så känns det alltid så meningslöst att göra det när jag äter onyttigheter samtidigt. Kanske det är en attityd jag borde förändra? När man inte vill träna är när man verkligen behöver det. Tränade jag den här "födelsedagsveckan" kunde jag kanske slippa gå upp i vikt.

Nytt träningsprogram

Var hos sjukgymnasten idag. Missade tiden förra veckan eftersom jag var fast i Sthlm. De första övningarna gick ut på att få igång kopplingen mellan hjärnan och stabilitetsmusklerna. Det var så intressant för tidigare har jag bara hört "håll in magen uppåt och bakåt", vilket bara lett till att jag spänt magen mitt på men inte de inre nedre musklerna. Så när han först försökte få mig att spänna de rätta musklerna var det som om hjärnan inte visste att de fanns. Det tog en stund att ens hitta vilka muskler det var men när jag hittat dem kände jag att dessa hade inte använts på länge. Nu när jag gjort de första "få igång kopplingen"-övningarna fungerar det mycket bättre. Hjärnan är med på vilka muskler jag menar och att jag ska spänna dem innan varje övning.

Nu fick jag nya, mer "riktiga" övningar. Och jäklar vilka jobbiga övningar. Tränade bara en halvtimme men jag var helt slut. Det kändes som att magen hade exploderat. Jag ska göra dem hemma varje dag i 45-60 min. Det känns bra, det är skönt att det känns "på riktigt" när jag tränar, att jag blir svettig och trött. De första övningarna var också jobbiga, men de var bara jobbiga på just de nedre stabiliseringsmusklerna, men detta program tar mer även om det inte är någon direkt styrka för övriga muskler. De görs med pilatesboll, och då brukar ju resten av kroppen vara tvungen att hänga på. :) Jag gillar verkligen bollen, så glad att det blivit populärt.




Sen var jag tvungen att gå in till centrum i den förbannade snön.
Jag älskar snö, men ryggen klarar inte av att gå i den! Nu är det blötsnö och blask, och det snöar och blåser. Tog jättelång tid att gå och när jag äntligen kom hem var jag helt slut i ryggen. Detta var inte någon lämplig sysselsättning efter träningen.
Slutgnällt nu. Imorgon far jag till Sthlm igen. Det är stressigt, men jag känner mig så lycklig och kär så jag är glad. :)

Om att komma igång

Just nu är det riktigt svårt att få något vettigt gjort. Det är så typiskt det här med att man gör upp storslagna planer på träning och mat (och för mig sömn och annat som också är viktigt), och sen raseras allting på en sekund när de yttre omständigheterna gör en helomvändning. Jag bryr mig ju inte om att träna eller att laga riktigt mat när min farmor har gått bort. Vem bryr sig om alla dessa petitesser när fina snälla farmor inte finns längre?

Sen går det ett tag och det börjar kännas att jag mår inte bra av att inte träna, äta halvfabrikat och mest sitta inne. Men det går så fort att soffa till sig och nu tar det emot att börja igen. Trots att jag vet att tröttheten kommer lätta när träningen kommit igång så är undanflykten "jag är för trött" den vanligaste.

Eftersom jag inte tränat på en månad tänkte jag att förutom sjukgymnastiken (som faktiskt redan går mycket lättare än vad det gjorde när han först lärde mig övningarna) ska jag cykla 20 min 2 ggr/dag. Det är ju knappt nån träning alls enligt mig, det ska jag väl klara. Men än så länge har jag cyklat kanske 20 min varannan dag. Jag vet inte hur mycket jag ska pressa mig själv. Å ena sidan är det väl okej att ta det lite lugnt när man är ledsen och mest ta hand om den psykiska biten. Å andra sidan mår man bättre psykiskt om man tränar. Dessutom blir smärtan bättre när jag tränar och då får jag sova bättre och mår bättre.

Men jag vill bara sova och kolla på film och dricka Pepsi Max.
Vissa dar vaknar jag och känner att "IDAG ska jag cykla två ggr och göra sjukgymnastiken tre ggr!". Jag är pepp och glad, helt inställd på att göra det. Men så behövs det bara något litet. Ett sms om något idiotiskt någon gjort. Energin bara rinner av mig och kvar finns bara lusten att vända och gå och lägga mig igen.

Jag vet inte riktigt hur man gör för att fånga upp den där energin igen. Den bara rinner mellan fingrarna när jag försöker ta den tillbaka. Men jag hoppas att det är något som blir lättare under tiden när det blir lättare att acceptera det som hänt.




Sjukgymnastik

Var hos min nya sjukgymnast idag. Han verkar kunnig. Vi pratade om varför jag haft sjukgymnastik i ett halvår men det enda resultat jag fått är att jag är mindre stel. Han tycker att jag har fått träna för mycket yttre muskler och för lite med de inre djupa musklerna som han säger är själva stommen i kroppen och att det är därför jag fortfarande är jättesvag.

Nu har jag fått två enkla (men otroligt jobbiga) övningar som tar just där han vill. Känns som att jag börjar om från början, men det behövs tycker han. Och än så länge är jag beredd att tro på honom därför att jag märker ju själv att jag inte har någon kraft alls i de muskler han menar och att jag är väldigt svajig i kroppen när jag försöker göra de där enkla övningarna. Nu ska jag göra de här övningarna 2-3 ggr/dag i två veckor och sen ska vi ses igen. Det känns väldigt positivt.

Han förvånade mig genom att ta upp att övervikt är väldigt påfrestande för kroppen. Såklart jag vet det, men ingen har ju nånsin sagt det eller velat hjälpa mig med vikten. Förutom en sjukgymnast som jag gick till en gång som sa åt mig att äta en köttbit och gå ut och jogga för att gå ner i vikt, men hon borde nog byta till ett arbete där hon inte träffar människor. Den här sjukgymnasten berättade i siffror hur mkt en viss extravikt påfrestar på ryggraden och frågade om jag vill träffa en dietist och om jag vill att vi försöker göra ett träningsprogram som både ska stabilisera ryggen och få mig att gå ner i vikt. Fick ett mycket positivt, seriöst intryck av honom. Känns väldigt bra.

Tidigare inlägg
RSS 2.0