Igår hade jag nog den trevligaste dagen sen min 30årsfest. En nära vän kom och hälsade på en sväng. Vi satt på balkongen och solade lite, tog en promenad till affären och åt lite lunch. Massa babbel om allt och inget. Det var befriande. T.ex. så nojade jag ingenting när vi gick till affären. Kände inte en gnutta ångest ens.
Tårarna kom när hon hade gått. Kände mig så jäkla ensam. Mina bästa vänner verkar försöka hårt för att ge mig stöd och låta mig vara delaktiga i deras liv, men det är inte samma sak. Känns som att jag sitter utanför och tittar in, som att mitt liv har tagit halt och deras fortsätter och jag får inte vara med. Min sambo tröstade mig och föreslog att det kanske var dags att ta en liten resa igen. Men jag vet inte hur jag ska lösa sängproblemet. Om bara mina föräldrar hade ett gästrum, men de har såna lustiga idéer. Vi hade många rum i huset, men de har tagit bort alla dörrar och öppnat upp så det inte finns nåt privatliv alls. Dessutom finns det ingen säng. Sova på hotell är väl teoretiskt möjligt, men eftersom jag behöver skjuts för att ta mig nånstans är risken stor att jag mest skulle få sitta ensam på hotellrummet, vilket inte direkt skulle kännas uppiggande. Ja, får klura på saken lite.

Natten var mindre bra. Vaknade efter några timmar och svettades, hade ångest och ischiassmärtor. Förstod inte varför, försökte ligga i fosterställning och må lite bättre, men det funkade inte. Efter ett tag började jag klura på att jag inte mindes att jag tagit kvällsmedicin. Gick upp och såg efter och det hade jag förstås inte. Tog medicinerna och lade mig igen. Ångesten försvann fortast, men eftersom det är svårare att bryta smärta än att förebygga den så tog det några timmar innan ischiassmärtorna försvann och jag fick sova. Hoppas i alla fall kunna hålla mig vaken till ikväll. Två dar i rad har jag somnat vid kl.17, sittandes i datorstolen, och sovit till ca 19. Även om jag ändå är trött vid kl.24 så är det bättre att sova en längre period på natten än att dela upp det. I alla fall för mig.

Tror inte jag skrivit det, men eftersom alla mina försök med dagsschema har misslyckats har jag skrivit en lista på de allra viktigaste sakerna. Nu har det ju blivit lite sisådär med maten, har inte använt mina mått och har ätit för lite grönsaker och för mycket kolhydrater. Men det har jag ändå under kontroll. Så i min lista står:

• Borsta tänderna
• Städa kattlådorna
• Promenad eller motionscykel
• Magövningar
• Duscha

Det låter säkert löjligt och det ska mycket till för att jag vågar berätta om det. Men mitt dåliga (dvs groggiga) minne plus deppighet gör att jag behöver påminnelse för de mest enkla saker. Så jag har gjort listan och så kan jag kryssa i under veckan vad jag lyckas med varje dag. Denna vecka har jag t.ex. tagit tre promenader/cykel och duschat tre ggr. Det känns som att det är lite lagom. Detta är ju något jag ska förbättra, inte något som jag ska orka med på en gång. Så det är en lagom utmaning för mig.