Jag hade tänkt gå ut idag. Två veckor sen jag var utanför dörren nu. Vi behövde handla och vi brukar bara gå och småhandla på Lidl som är den enda lokala butiken här. Men jag fick en sån där natt där jag sov 12 timmar och vaknade därför inte förrän kl.13. Och då var N redan på väg och tänkte dessutom ta t-banan och handla längre bort och jag behöver en två timmar på mig när jag vaknat innan jag kommer iväg nånstans. Kort sagt, jag gick inte ut idag heller.
Får se om jag kommer iväg innan måndag då jag har bokat in en välbehövlig massage. Tveksamt.

Annars har jag tappat lite fokus pga all ångest och sorg. Glömmer ta shake på morgonen så när det är dags för den riktiga mat-lunchen är jag jättehungrig och trött och orkar inte fixa grönsaker eller skala potatis så det blir potatisbullar och liknande. Och så glömmer jag ta shaken i tid på kvällen så jag blir hungrig då med och tar fler knäckemackor än det är tänkt.
Ja, jag får jobba på det så jag kommer in i det igen. Annars är det inga problem. Har inget sug efter att sluta med shaksen, kommer kunna hålla på med detta länge. Eftersom N inte vill ha sina så kommer jag kunna fortsätta ett tag efter operationen med. Det vore bra för då kommer jag ha ännu svårare att röra mig än nu. Minns väl hur det var förra gången, kom knappt upp ur sängen eller upp från toastolen och det tog flera dar innan jag kunde gå ut och då orkade jag bara gå fem minuter och var så trött att jag skakade i kroppen. Gick bara runt huset. Och då hade jag hållit mig aktiv tills precis innan, nu när jag tvingats vara stillasittande i ett år, det kommer bli lååååång rehab denna gång.

Så ska försöka få ordning på maten igen, och börja cykla/promenera igen. Det är svårt när jag kämpar med nåt som liknar depression, det är som att krypa genom någon seg lera att orka göra saker, som om nåt håller emot hur mkt jag än försöker.