Idag bakar jag en vit choklad- och karamelltårta med jordgubbar. Jag ville göra den till midsommar men mamma drog igång sin "Varför det? Är det verkligen nödvändigt?"-gedåligtsamvetekampanj. Även om jag ansåg att hon var orättvis så är det inte så kul att baka när någon planterat dåligt samvete inom en. Jag tycker inte att det handlar om att "unna sig" eller inte, utan när man äter, vare sig man bakar något eller äter en grönsakssoppa så ska man göra det för att det är ens aktiva val och utan dåligt samvete. Att försöka säga till sig själv att man unnar sig och få dåligt samvete efteråt gör att man lika gärna kunde låtit bli. Jag bakar något extra speciellt till nyår, våra födelsedagar och midsommar. Det är ingenting som jag behöver sluta med anser jag. Det är inte vad man gör några gånger per år som påverkar ens vikt utan vad man gör till vardags. Så även om det kändes löjligt att hon höll på så när de drack massor med öl och mofflade chilinötter varje dag så skulle jag bara få dåligt samvete om jag bakade då.

Men jag ville prova tårtan innan de svenska jordgubbarna försvann. Det är inte ens säkert att jag tycker om den, vit choklad är ju väldigt sliskigt. Men jag ska ha massor med jordgubbar på så det kan jämna ut det.

Jag vet att jag har bakat för mycket nu. Jag är inte dum, man kan inte baka flera gånger i veckan och tro att man går ner i vikt. Men det har hjälpt. Det gör mig lugn, distraherad och fokuserad. Och goda smaker gör en ju lite glad. Men jag ska gå tillbaka till regler och utrymme snart. Bara hjärnan är helt återhämtad.