Idag har jag fixat till håret. Har inte kunnat fixa till dreadsen på länge eftersom ryggen inte orkar att jag håller upp armarna längre stunder så tänkte att jag skulle passa på när det är nyfärgat och frizzy. Det var mycket att fixa till så fick ta det värsta och bara det tog hela dagen. Båda armarna värker nu. ^^

Börjar må lite bättre nu. Trött och huvudvärk, men inte lika mycket ångest och förvirring. Men jag känner en ärlig och stor chock över vad som hände i Norge igår. En del personer tycker att det är fel att de flesta tar mer illa vid sig över sånt som händer på ens tröskel än i Afrika, men det tycker inte jag. Jag tror att ingen människa orkar känna djup empati och sympati över allt ont som händer i hela världen, så man måste välja vad man ska ta till sig och vad man ska trycka undan. Men när det händer på ens tröskel så är det ibland omöjligt att inte ta det till sig och så får det vara. Känns overkligt att en människa kan döda 100 personer. Ungdomar som springer för sina liv, fast på en ö och blir skjutna i ryggen. Och för vad? Hur kan man skydda sina barn när världen går åt helvete? Jag mår illa.