Man behöver ett mål och man behöver en plan.
Mitt mål är att nå normalvikt, lagom vältränad, kunna göra sociala grejer som att träna kampsport eller gå nån kurs, resa och börja jobba igen.
Sen försökte jag hitta en plan 1 med lagom mycket arbete för den nivån jag ligger på nu.
1. Äta frukost, lunch och middag.
2. Äta grönsaker till lunch och middag.
3. Motionera varje dag. Promenad, cykling och/eller sjukgymnastik.
4. Bara onyttiga saker på lördagar.
5. Vila minst en gång per dag.
6. Gå igenom de tio stegen i Lisbeth Stahres kognitiva behandling mot övervikt.

Vet inte om det är för mycket, jag får väl se. Det är lite som ett delmål, det jag ska kämpa mot först. Jag vet att jag sa att jag inte skulle bry mig om godis- och glassätandet just nu, men det var innan jag fick veta att jag har för högt blodsocker. Det känns som att min tid börjar rinna ut. Jag beställde en Ben & Jerry-glass till lördagsgodiset och jag har inte nallat av den än fastän jag är jävligt sugen (mkt pga abstinens tror jag). Är väldigt stolt över det. Jag beställde även små isglassar som jag kan ta i nödfall istället för att gå ner till kiosken och köpa en stor strut.

Abstinensen är svår just nu. I natt vaknade jag och det kröp i kroppen och ångesten kvävde mig. Det är riktigt riktigt jobbigt. Och värst blir det när jag kommer ner till 0 med opiaterna, vilket enligt mina planer blir om 1,5 vecka. Sen kommer jag svettas rejält i nån vecka. Det märks att jag påverkas av att ep-medicinen är sänkt med för det är värre nu än innan jag sänkte dem. Men jag ska ta mig igenom detta, jag vill ha mig tillbaka igen. Jag vill inte vara trött, snurrig, förvirrad och aggressiv längre, verkligen verkligen inte.

Grönsaker:
Ärtor
Jordgubbar

Ibland om jag inte ätit frukt till mellanmål under dagen så byter jag ut en del av kvällsgrönsakerna till frukt. Eller om det är jordgubbar som jag fullständigt älskar så kanske jag byter ut hela. ;)

Motion:
45 min promenad i sträck utan kryckor

Idag har varit helt galet. Mina känslor har gått upp och ner, jag har varit arg, ledsen och glad på en gång. Hade mycket ont i ryggen imorse och det tog flera timmar innan det gick över när jag väl kommit upp. Jag tänkte på det smärtläkaren sa om att jag inte får ge upp på dåliga dagar och jag kände att det vore skönt att gå ut både för abstinensen och de extrema humörväxlingarna. Men sen när jag började gå kunde jag inte sluta. Och när kommit så långt att jag var helt slut så hade jag lika lång väg kvar för att ta mig hem! På slutet var jag lite gråtfärdig för hela kroppen kändes som spagetti, fötterna ville inte riktigt lyda, axlarna gjorde ont eftersom jag spänner dem för att hålla ryggen rak även om jag försöker låta bli, och jag var jättehungrig och hade lågt blodsocker. När jag väl kom fram till huset orkade jag inte stå upp längre utan satt på en bänk utanför huset tio minuter för att hämta andan.
Sjukgymnasten jag hade innan operationen ville att jag skulle cykla fortare och längre för att få upp flåset, men det är svårt att göra det när man cyklar tycker jag, men att promenera fungerar alldeles utmärkt. Dessutom höll jag de inre magmusklerna spända hela tiden så jag tyckte att jag fick tillräckligt med träning på den punkten.