---

Har varit ledsen över det där med vänner igen. En speciell vän som jag var väldigt nära i tre år. Hjälpte henne genom allt och hon hjälpte mig. Jag hämtade henne när det tog slut med hennes pojkvän och hon höll min hand när jag skulle opereras. En annan ställde upp mkt efter operationen men tröttnade efter ett par månader, kanske för att jag inte hade möjlighet att göra det samma. Bekanta slutade höra av sig eftersom jag inte kunde gå på fester eller gå ut på klubb. En annan mkt nära vän försvann helt när hon flyttade och skaffade nya vänner. Jag tog upp kontakten nyligen fastän vi inte hörts på 1,5 år och vi träffades och det var precis som om ingenting hade hänt, som om ingen tid hade gått. Hon kände likadant sa hon, men ändå så hör hon inte av sig nu och frågar inte om vi ska ses. En gick jag i samma klass med i ett år och hon var så öppen och vände sig till mig när hon behövde hjälp, vilket jag tar som tecken på att personen litar på en och tycker om en, men efter hon hoppade av så hörde hon aldrig av sig igen. Några stycken vänner som jag ändå öppnade mig för men inte kunde träffa för att vi bodde så långt ifrån varandra slutade också höra av sig. Och nu en som jag känt i många år, men bara träffat ett par ggr pga att vi bor långt ifrån varandra och har varit upptagna med vårt egna, bara slutade svara på sms för en månad sen och jag har inte hört av honom. Kollade upp på facebook, för att försäkra mig om att inget hänt, men det såg ut som vanligt. Sen finns det ju vänner som man sakta men säkert tappat mer och mer kontakt med men som man ändå vet finns där för alltid. När man flyttar isär får man ju andra vardagsvänner och man blir mera distansvänner, men hörs ändå av, det kan jag leva med även om jag saknar dem ibland. Men de som på en dag bara slutar höra av sig, det förstår jag inte. Man är otroligt nära vänner ena dagen och sen hörs man inte mera. Jag förstår det inte, jag förstår inte vad jag gjort för fel. I princip allt detta har hänt efter jag gjorde illa ryggen och jag vet att det är "då man får veta vilka som verkligen är ens vänner". De som hälsar på en när man är sjuk och hjälper en när man inte kan laga mat eller diska, de som inte bryr sig när man inte längre kan gå ut och dansa varje helg utan kommer hem och kollar på film ihop istället. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan vara så att alla dessa människor verkligen inte bryr sig om mig efter alltid vi gått igenom tillsammans!!!! För att inte tala om min syster som visserligen gjort en otrolig massa taskiga saker mot mig genom åren, men som trots allt varit min syster genom vått och torrt och nu inte bryr sig om mig alls.

I alla fall så har jag hört av mig till varje vän mer än två ggr för att försöka få upp kontakten igen, men när man försöker och försöker och personen säger att den är intresserad men sen ändå inte hör av sig.... ja.. vad ska man göra? Försöker säga till mig själv att inte vara så desperat, utan ha tålamod tills jag kan börja jobba eller hitta någon "fritidsaktivitet" där jag kan träffa nya vänner. Brukar inte ha några problem med att få vänner. I varje klass jag gått i har jag hittat ett par som blivit riktigt nära vänner, men varför stannar de inte? Och jag känner inte en enda människa här, inte en enda människa. Hur ska jag träffa vänner när jag inte ens kan gå utanför dörren? Jag vill så gärna ha någon att fika med, snacka strunt med, gå på korta, väldigt långsamma promenader med. Det är vad jag har att erbjuda, är det så värdelöst?