Försöker ta mig ur den här svackan. Jag vet att FK inte är personliga när de fattar beslut. Man är bara ett papper för dem. Man får aldrig träffa vare sig sin handläggare eller läkaren de rådfrågar, och de pratar aldrig med läkaren som skrivit ens sjukintyg heller. Men det är svårt att inte ta det personligt när det är ens liv det handlar om.

Jag har försökt se framåt och tänka att min framtid kräver att jag kör på. Jag har inte råd att låta alla idioter som är inblandade i min vård sänka mig. Jag försöker lägga energi på att göra positiva saker istället för alla negativa känslor som svämmar över. Det är inte lätt, att inte ha en inkomst är väldigt tufft.

Kom inte på vilka övningar jag fick av den sista sjukgymnasten, fick inget papper av henne. Men efter mycket letande hittade jag pappret från sjukgymnasten jag var hos innan operationen och valde ut de fem jobbigaste. Har märkt att ryggen blivit svagare igen och nu verkar det ju dröja innan jag får komma till rehab. Det är de små musklerna längs ryggraden som är de allra viktigaste ryggmusklerna och de aktiveras genom att man aktiverar de nedre inre magmusklerna. Målet är att köra tre ggr per dag tills jag får komma till rehab och förhoppningsvis minska smärtan i ryggen och höften. Men till att börja med ska det bli minst en gång per dag.

Motion
Cykla 15 min + 15 min
Golvövningar 2 ggr

Det märktes att magmusklerna börjat slappa lite, kommer förmodligen ha träningsvärk imorgon. Men det svåra var att ta sig upp från golvet. Ryggen är så jäkla känslig just nu. För varje gång gjorde det bara mer ont så bestämde att det får räcka med två gånger idag.

Jag har kört lite vidare med Lisbeth Stahres bok Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi. Har fått lite kartläggning på i vilka situationer som jag förlorar kontrollen på vad jag stoppar i mig. Inte så förvånande så är det vid negativa känslor som stress, när jag är ledsen, upprörd osv. Nu har jag gått vidare till självbilden och kommit fram till att det största problemet är att jag känner att jag aldrig duger. När jag möter nya människor tar jag för givet att de inte kommer tycka om mig och stöter bort dem i förtid. Det är egentligen konstigt eftersom jag brukar komma överens med nästan alla, även de som folk tenderar att störa sig på, dvs de som tar mycket plats, ständigt räcker upp handen och ställer korkade frågor. Sen när jag var stör mig på någon så gör jag det med råge istället, nästan hatiskt. Stahre har skrivit ner ett antal punkter och så ska man välja minst två att jobba med under veckan. Jag har valt:
- Säga 'jag' istället för 'man'. Det är nåt vi ofta gör i Sverige. Att istället säga 'jag' gör att man står för sina åsikter på ett annat sätt.
- Ta till dig uppskattning och ge den. Istället för att säga "Äsch, det var väl inget" när man får en komplimang ska man säga "Tack!".
- Prata positivt med dig själv. Skriv ner händelser, ageranden och uttalanden som du gjort under dagen och är nöjd med.
Får se hur det går. Idag är jag rätt nöjd med att jag tränat, ätit grönsaker och peppat mig själv att se framåt.

Jag har även börjat med ett försök att skriva ner känslan innan och efter varje måltid, om den var planerat och hur hungrig/mätt jag var innan och efter. Jag vet inte hur länge jag orkar köra med det men jag tänkte att det kanske kunde få in en reflex att analysera känsla och hunger innan jag stoppar nåt i munnen.