Var hos sjukgymnasten idag. Missade tiden förra veckan eftersom jag var fast i Sthlm. De första övningarna gick ut på att få igång kopplingen mellan hjärnan och stabilitetsmusklerna. Det var så intressant för tidigare har jag bara hört "håll in magen uppåt och bakåt", vilket bara lett till att jag spänt magen mitt på men inte de inre nedre musklerna. Så när han först försökte få mig att spänna de rätta musklerna var det som om hjärnan inte visste att de fanns. Det tog en stund att ens hitta vilka muskler det var men när jag hittat dem kände jag att dessa hade inte använts på länge. Nu när jag gjort de första "få igång kopplingen"-övningarna fungerar det mycket bättre. Hjärnan är med på vilka muskler jag menar och att jag ska spänna dem innan varje övning.

Nu fick jag nya, mer "riktiga" övningar. Och jäklar vilka jobbiga övningar. Tränade bara en halvtimme men jag var helt slut. Det kändes som att magen hade exploderat. Jag ska göra dem hemma varje dag i 45-60 min. Det känns bra, det är skönt att det känns "på riktigt" när jag tränar, att jag blir svettig och trött. De första övningarna var också jobbiga, men de var bara jobbiga på just de nedre stabiliseringsmusklerna, men detta program tar mer även om det inte är någon direkt styrka för övriga muskler. De görs med pilatesboll, och då brukar ju resten av kroppen vara tvungen att hänga på. :) Jag gillar verkligen bollen, så glad att det blivit populärt.

Sen var jag tvungen att gå in till centrum i den förbannade snön.
Jag älskar snö, men ryggen klarar inte av att gå i den! Nu är det blötsnö och blask, och det snöar och blåser. Tog jättelång tid att gå och när jag äntligen kom hem var jag helt slut i ryggen. Detta var inte någon lämplig sysselsättning efter träningen.
Slutgnällt nu. Imorgon far jag till Sthlm igen. Det är stressigt, men jag känner mig så lycklig och kär så jag är glad. :)