And up up up we go...

Få saker är så irriterande som när folk som inte känner en ger en massa åsikter man inte bett om. Sure, det är väl sånt man ska ta när man skriver saker som alla kan läsa om de hittar det. Det är en sak när nån skriver något snällt, men de som bara MÅSTE skriva emot, med besserwissersjuka. Vad vill de? Känna sig överlägsna? Är de såå säkra på att de vet allting att de bara måste säga det?

Jag kan bara skriva om min upplevelse av livet, jag har ingen aning om hur andra upplevelser sitt liv, sin smärta, sin sorg osv. Så jag skriver bara om hur jag upplever allt som händer, inte för att det är "rätt" utan för att det enda man egentligen vet är hur man själv känner och tycker.

Ja, det var bara en parentes.
I övrigt fortsätter jag kämpa mot tyngden som försöker dra ner mig mer och mer. Självmordstankar har börjat dyka upp igen. Tankar att jag aldrig nånsin kommer bli bra, att jag inte är till nytta för nån som jag är nu, att mitt liv inte har någon mening. Jag kämpar som en tok med att ta mig uppåt. Funderar återigen på att dra ner opiaterna dagtid. Just nu är jag så väck att jag sluddrar, vinglar, ser suddigt större delen av dagen. Vet bara inte om jag klarar av det pga smärtorna. Har ju sänkt och höjt flera ggr nu. Sänker för att jag inte orkar med biverkningarna, höjer för att inte jag orkar med smärtan osv. Svårt att se vilket som är värst helt enkelt. Hade tänkt att bara köra på till operationen, men det är svårt. Svårt att gå runt i dimman, inte orka ha samtal längre än fem minuter, vara ständigt sömnig m.m. Vet inte hur jag ska göra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0