Jag känner mig lite deppig. Jag hade sett fram emot att träffa mina vänner. Men jag vet att det var rätt att stanna hemma. Om jag kunde se dem över dagen hade det fungerat, men inte att stanna hos mina föräldrar en vecka. Sömnen blir bättre i alla fall, sover gott ungefär varannan natt nu. Cyklade 35 min idag. Hade tänkt satsa på mer, men ischiasen triggades igång av nån anledning. Det har varit en hård läxa att rehab går långsamt och att man inte bara kan köra järnet när man tränar.

Har läst flera studier på sistone om träning. Väldigt snabbt sammanfattat: Bättre att vara överviktig och vältränad än smal och soffpotatis. Nåt att tänka på för de som bara stirrar sig blind på vågen, eller på andras hull (t.ex. läkare och deras patienter). Det är större chans att en smal soffpotatis får hjärtattack, stroke eller diabetes än en tjockis som tränar.