Sådärdå. Nu ska jag berätta om ortopeden.

Det första jag tänker på är att jag inte känner igen karln. Haha. Jag har ju träffat honom förut, men ansiktet ser inte ett dugg bekant ut. Lustigt.

Sen var jag beredd på att bli inkastad i diskussionen om steloperation på en gång. Men nej... han betedde sig som om vi aldrig setts. Gick igenom min historia igen och frågade saker jag redan berättat. Sen började han prata om att göra om samma operation som jag redan gjort. Så jag sa "Men förra gången sa du att du trodde på steloperation?" varpå han svarar "Gjorde jag? Jag måste kolla igen på bilderna och se varför jag lutade åt det" och så satte han sig vid datorn igen. Eh? Han minns inte ens vad han sa sist?

Sen kollar vi på bilderna och han visar de senaste bilderna och han säger att det är svårt att se vad som är gammalt diskbråck och vad som är nytt. Jag säger för tredje gången "Ni kan väl jämföra de nya bilderna med de som togs efter operationen så syns väl vad som är nytt?". Och han svarar "Aha, de bilderna har jag inte kollat på". Inte kollat på???!!! De har haft de bilderna sen i juni men inte brytt sig om att kolla på dem???
Så efter det bestämde han att han behöver ha ett nytt möte med röntgenläkaren och de andra så de kan jämföra bilderna ihop och komma fram till vad som behövs.

Sen det sista han säger är att det är ju inte säkert att det blir en operation. Här sitter han och pratar om att ifall det är nytt diskbråck vill han nog göra om samma operation igen. Ifall det är gammalt diskbråck behövs det nog en steloperation av 2-3 kotor. (3 kotor förresten? Fy fan. Mitt i ländryggen. DET kommer ge rejäl rörelseinskränkning för mig). Så fick aldrig reda på vilket scenario det skulle vara som ev. skulle leda till att det inte blev en operation.

Ett stort skäl till steloperation är tydligen ryggsmärta, och jag har knappt haft någon ryggsmärta de här åren, utan det har nästan uteslutande suttit i benen. Så jag var tvungen att ta upp att jag faktiskt inte haft ryggsmärtor förrän de senaste månaderna och att det inte går att avgöra om det har med diskbråcken att göra eller med det faktum att jag suttit helt stilla och inte kunnat träna på nio jävla månader.

Ja, det fanns ju ingen anledning att ställa alla frågor om olika slags operationer idag, men han ska ringa nästa vecka efter deras möte och så får jag se vad de kommer fram till.

Konstigt att jag inte känner förtroende för de där människorna? När jag måste tala om för dem hur de ska göra sitt jobb?

Men när jag berättade om att jag fått remiss hos dietist, men att de har fått så många remisser att de inte kan ge individuell hjälp utan att man bara får gå på föreläsningar sa han att han gärna skickar en remiss till överviktskliniken. Vet inte hur lång väntetid de har där, men säkert 1-2år. I vilket fall skadar det ju aldrig. Har jag gått ner på egen hand, så är ju det bra, annars får jag chans att gå dit.