Inskriven

Jag överlevde. ^^
Men det var jobbigt. Höll på att börja gråta några ggr. Men sjuksköterskan, sjukgymnasten och narkosläkaren var jättetrevliga. Lite skeptisk mot ortopeden, som var någon jag aldrig träffat förut. Men det är ju lite svårt när det inte är han som ska operera mig och han inte är helt insatt i mitt ärende. Han dikterade om mig medan jag satt där och han satt och stirrade på datorn när han gjorde det, tills han sa "hon är överviktig" då han tittade på mig och liksom flinade. Vet inte riktigt vad han menade med det. Lite pinsamt också att jag var tvungen att ta av mig byxorna och hade ett par rosa boxerstring i spets på mig pga att det är tvättdag snart. Haha. Men han var iaf väldigt positiv till operationen, så även om han bara läst igenom min journal och kollat bilderna en kortare stund så känns det ju bra att han också tror på den. Sa att jag oroar mig för att bli sämre och han sa att det vore otroligt om jag skulle bli det. Sen visade han mig i detalj hur man gör när man opererar, vilket jag ville veta.

Kände mig duktig som sa till både sjuksköterskan, ortopeden och narkosläkaren om hur orolig jag är och panikångesten sist. Ortopeden var väl inte jätteintresserad för det är tydligen narkosläkarens "problem". Men narkosläkaren var väldigt sympatisk och lovade att när jag kommer till avdelningen kl.6:30 så ska jag få en "bra tablett" på en gång. Narkosläkaren var heller inte speciellt orolig att söva mig trots min övervikt, så det kändes ju med bra.

Det är en innan mig som ska göra lite större ryggoperation, så jag blir förmodligen inte opererad förrän framåt lunch, men ska ändå vara där kl.6:30 ifall den personen uteblir eller inte kan opereras.
De sa att det skulle ta 4-5 timmar idag men det tog bara 2,5 innan jag var klar. Men då kom en sjuksköterska och sa att "det hade bestämts" att det skulle tas ett EKG på mig. Jag var så trött och orolig att det höll på att få mig att ge upp för tårarna. Men hon hävdade att det vara för säkerhets skull, så jag får väl försöka tro på det.

Var hemma igen vid 12 efter att ha fått den mest galna taxichaufför hittills. Nästan så man undrar om han gick på nåt för han pratade för sig själv, vinglade över fil-linjerna så han höll på att köra in i bilar, åkte fel, låg i fel fil och kastade sig ut osv. Men jag kom hem iaf. Nu har jag sovit några timmar och när jag vaknade hade jag missat ett samtal från ett dolt nummer. Tänkte direkt att det var från sjukhuset och de hade upptäckt något som var fel och jag kan inte opereras. Så ringde dit och frågade för det räcker med att jag oroar mig för operationen, behöver inte oroa mig för att den inte ska bli av också. :P Hon sa att ingen ringt, så det ska väl vara lugnt.

Men måste säga att det känns nog så tryggt som det kan på den avdelningen.

Kommentarer
Postat av: Hella

Tycker att det ser ut som en bra möte även fast det var tufft för dig Snäckan

skönt att narkosläkaren var positiv och lugn inför att söva dig, det behövde du väl höra? ;)

Nu får du bara ta och vila upp dig inför op så kommer det att gå galant! Puss&Kram

2011-05-02 @ 19:58:46
Postat av: Lisa Åberg

Så glad för din skull! Nu får vi försöka fylla dig med positiv energi, tex så kommer ju jag och Lucas nästa vecka med lite gott fika. :-)



Ses snart

Kram

2011-05-02 @ 21:44:54
URL: http://melvinsmamma.bloggagratis.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0